Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönen på akropolis 31
leva på dina kolonner och bygga min cell på din
arkitrav. Än mer och värre — fanatiker och
partiman skall jag bliva för din skull, om jag blott kan.
Inga andra gudar skall jag hava för dig. Ditt
tungomål vill jag lära och avvänja mig från allt annat.
Mot allt, som icke rör dig eller angår din sak, vill
jag bli orättvis. Den minste och siste av dina söner
skall jag tjäna. Ända till smicker skall jag prisa
de nutida bebyggarna av den jord du skänkte åt
Erechteus.11 Till och med deras fel skall jag söka
lära mig älska. Och jag vill intala mig, o Hippia,
att de stamma i rakt nedstigande led från de
riddersmän, som fira sin eviga ryttarfest på din
marmorfris,12 Jag skall slita bort varje fiber, som
ej är förnuft och ren konst. Jag skall upphöra att
älska mina sjukdomar och att finna behag i min
egen feberyrsel. Stöd min fasta föresats, o
Välgörarinna. Hjälp mig du, som frälsa kan !
Och dock, när det kommer till verket, vilka
svårigheter anar och förutser jag inte! Hur många
tankevanor att ändra! Hur många ljuva minnen
att bortslita ur hjärtat! Jag skall försöka, men
jag är inte säker på mig själv. Sent lärde jag
känna dig, fulländade skönhet. Återfall och svaga
ögonblick har jag att vänta. En filosofi, som
tvivelsutan är förvänd, har kommit mig på den
tron, att gott och ont, njutning och smärta, skönt
och fult, förnuft och dårskap förändras och
förvandlas, gå över och i varandra i nyanser lika
omärkliga som färgskiftningarna på duvans hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
