Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"re’nanismen" och krisen i renans liv 43
ironien brukar, framkalla de stora verkningar, som
harmen alstrar, och att under ett minspel av
småleende filosofiskt lugn studera dessa verkningar.
Inbjöd man honom till tvekamp, förstack han sig
med ett bon mot. Renan hade en medfödd
motvilja för polemik.. Angrep man honom, svarade
han med tystnad. Renans krigskonst var
textkritikerns, som diskuterar konjekturer. En sådan
läggning som Renans är icke oblandat sympatisk. Där
finns nog en anstrykning av frivolitet, en lust för
undanflykt och kringgående rörelser, som icke fullt
svarar mot hans verkliga andliga resurser. Men
motståndarna försummade heller aldrig att som
ett moraliskt lyte framställa, vad som i detta
fall ytterst var ett uttryck för Renans
naturbestämda temperament. Kan man tänka sig en mindre
intelligent förebråelse än den, som den intelligente
Brunetière riktar mot Renan — att han aldrig
älskat sanningen på Pascals eller Bossuets eller
Taines vis. En av Renans apologeter, Remy de
Gourmont, har i sina Promenades
littéraires, givit det enda psykologiskt riktiga
svaret på denna psykologiskt stupida
anmärkning: »Renan älskade liksom Pascal sanningen
på sitt vis». Det göra vi ju alla. Den som
icke är passionerad kan icke älska passionerat.
Men kärleken har ju även andra utvägar i denna
rika och växlande värld.
Första gången Renan på allvar möter
opinionen, står han som föreläsare på katedern i Collège
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
