Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
torsten f o gel qvist
I min själ har droppat ned en droppe
av ett löje över livets lott.
Det är någonting på tok däroppe,
det är somt Vår Herre missförstått.
Även han förväxlar ont och gott.
Lyckan kommer, sorgen kommer även
som ett tjuvpojkstreck av något barn.
Någon står och smusslar in i väven
av vårt liv ett nyckfullt spunnet garn,
som till helgon gör oss eller skarn.
Den sinnesstämning och syn, som talar ur dessa
strofer, ligger icke så fjärran från renanismen.
Våren 1871 under Pariskommunens sista dagar
författade Renan i Versailles sina Dialogues
philosophiques, utgivna först fem år
senare. I företalet anhåller författaren, att läsaren
icke måtta ta honom alltför mycket au serieux.
Skulle någon plågas av hans onda drömmar, skulle
han vilja säga »som den gode kyrkoherden, som
kommit sina sockenbor att gråta över en
passionspredikan : Gråt inte så mycket mina barn, det
är så längesedan det där hände och för övrigt är
det kanske inte sant». I detta självironiska och
världsironiska yttrande ligger, såsom Séailles
påpekat, hela renanismen in nuce. Sanningen är ett
kanske, sensmoralen ett gråt inte. Renan
indelar sin bok i tre avdelningar: vissheter,
möjligheter och drömmar. Vissheterna äro inskränkta
till det minsta möjliga, de äro egentligen blott
två: 1) ingen övernaturlig makt ingriper i världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
