Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"renanismen" och krisen i renans liv yl
dan tro och lydnad. Vilken triumf då Renans egen
dotterson, Ernest Psichari, sällade sig till dessa
unga allvarsmän och martyrer, som i den gamle vise
morfadern sågo »tidevarvets mest brottsliga
intelligens» för att återgiva en stämma ur den franska
ungdomens led. Man kan inte heller neka, att den unga
generation, som på åttiotalet fylkades kring Renan
som kring en mästare, genom sitt snobblitterära sätt
att tolka och framställa renanismen givit lastarenom
rum. Maurice Barrés’ Huits jours chez monsieur
Renan äro i sin försåtliga och insinuanta beundran en
ren Judaskyss, en travesti på mästarens eget maner.
Vad vill denne Barrès egentligen säga? Är det
»käre mästare» eller »gamle skojare» han menar?
Mian förstår, att Renan, lät sig angeläget vara att
kungöra, att herr Barrès aldrig druckit så mycket
som ett glas vatten inom hans dörr. Och minst
lika road av leken kring mästaren tycks Jules
Lemaitre vara. Förtjust visar han oss i katedern en
gammal trollkonstnär, som med vårdslös
behag-sjuka uppbygger damer och herrar ur societeten
med Israels historia, skickligt blandande korten om
varandra som rött och svart i samma kortlek.
Förtjust läser Lemaitre Renans syndaregister. Han
har i sina böcker inte bara som M|acbeth mördat
sömnen — han har också tjugu gånger om dödat
glädjen, handlingen, själafriden, det moraliska livets
säkra trygghet. Och ändå är han glad som ett
barn och lugn som en lantbrukare. Vilken
bedårande levnadskonstens paradox!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
