Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
torsten FOGEL QVIST
lös och dunstfri ända ut i oändligheten. »Änger är
icke någon dygd», heter det i läran om den
mänskliga ofriheten, »och har icke sin grund i förnuftet.
Den som ångrar en handling är dubbelt olycklig
och vanmäktig.» Starkast uppenbarar emellertid den
mänskliga oavhängighetskänslan sin rätta natur i
förhållande till döden. Homo liber de nulla re
minus quam de morte cogitat et ejus sapientia non
mortis sed vitæ cogitatio est. (En fri människa
tänker minst av allt på döden och hennes visdom
är en visdom icke om döden, utan om livet.) Det
är en stålklang i detta latin, som om stålet vore
brutet ur en romersk imperators svärd, en imperators,
som håller krigsråd, icke med knektar, utan med
filosofer och som lärt sig segerns svåraste konst, segern
över sig själv. I denna miljö är det visdomen som
bestämmer sällskapets värde och sinnelaget som
bestämmer handlingens. »En fri människa som
lever bland okunniga söker så mycket som möjligt
undvika deras välgärningar.» Ingen kan veta, vars
andas barn en sådan välgärning är. Ty »ingen
handling är i och för sig god eller dålig, fastmer
än god, än dålig, och följaktligen kunna vi av
förnuftets bud ledas till en och samma handling,
som en annan gång är ond och sprungen ur en
ond affekt». Här går rågången mellan förnuftets och
den töckniga impulsens rike, mellan moralitetens
och legalitetens värld.
I dessa till synes spekulativa satser och
räknestyc-ken har trots allt livet följt med in. Det hålles borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
