Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maupassant resurrectus
135
om de månskensnätter han flanerat i ännu svepte
sitt melankoliska ljusdunkel över jorden och som
om de årblad han rörde på Seinen ännu droppade
av friskt glittrande vatten. Och kärleken och
månskenet och vattnet ha vi ännu icke lyckats komma
ifrån, inte ens om vi i nyktra och aktiva ögonblick
betrakta oss som ledkroppar i en samfälld och på
produktiva nyttigheter inriktad mänsklighet. Och
väl är det
Almqvist satte som ett kriterium på den sanna
människan konsten att kunna leva ett liv över
frågornas liv. Ett liknande kriterium skulle man kunna
ställa på den verklige konstnären, vars verk
består, sedan han själv gått i graven med sin
samtid, dess fördomar, teorier och miljöbetingelser.
Han måste kunna leva ett liv, kanske icke ovanför,
men i vart fall utanför alla program och doktriner,
det vill säga vara konstnär rätt och slätt utan alla
baktankar, bitankar och syften. När Strindberg når
högst som konstnär, det är icke, när han driver
teorier, utan när han glömmer dem.
Programlitteraturens öde är att åldras med programmet,
såvitt man inte däri lyckats inspränga tavlor av
friskt, omedelbart levande liv.
Maupassant är som konstnär inkarnationen av
Goethes ord: »Bilde, Künstler! Rede nicht!» Han
hade en naturlig motvilja mot litterära diskussioner.
Vid onkel Hauberts litterära söndagsmiddagar ute
på Croisset är Maupassant ofta närvarande. Han
tjänstgör som kusk och hämtar umgängesvännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
