Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
torsten FOGEL QVIST
tygande psykologiska nödvändigheten. Arkitekten,
som bygger efter en på förhand uppgjord plan,
överlistar psykologen. Det finns hos Hardy ett
stänk av maximen »ju värre, dess bättre». Livets
skuldkonto överbelastas för åstadkommande av en
gripande effekt.
Denna byggnadskonst är överhuvudtaget Hardys
största fel. Och felet visar sig också på annat sätt.
Hans naturbeskrivningar och miljöskildringar bli
ibland så omständliga, att han förfelar effekten
just när han vill göra den som starkast. Han
räk-när ut, mäter upp, lägger sten till sten och drag
till drag och det händer att livet förlorar sin
omedelbarhet och friskhet under hans cirkelbestick,
passare och tuschpenna. Denna hans arkitektonik
kan bli direkt ledsam och tråkig. Ofta fattas honom
den osvikliga konstnärsinstinkten, spontaniteten, det
omedvetna och oberäknade måttet, som dock, alla
villkor till trots, utgör gallisk litteraturs medfödda
stilkänsla.
Emellertid hindra inte dessa anmärkningar, att
Hardys konst är en konst av stora mått — i det
fallet erinra hans romaner om den antika
ödestragedin — och att hans verk äro fulla både av
målande och gripande scener, intima
miljöskildringar och glansfullt gjorda porträtt. En sådan
scen som den, när Tess ger sitt barn nöddop,
eller ett sådant porträtt som porträttet av
Eusta-sia i Heden, denna häxaktigt sköna nattens
drottning, som är skapad att bringa livet i förvirring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
