Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engelska profiler
159
när. Han har en stil. som med ali sin fint uddiga
ironi innerst inne är lyrik och musik. Den har
något av den vattrade och skiftande sidenfärg,
som fanns på en van Dycks palett. Anders
Österling har i en sakkunnig och välträffad
Galsworthy-essä nämnt ett annat målarnamn — sir Joshua
Reynolds. Alltnog - associationerna gå åt samma håll.
Trots sitt öga för aristokratins brister och
efterblivenhet, målar Galsworthy con amore just
aristokratiska familjeporträtt. Man snarast förvånar sig
över den opposition han kunnat väcka, ty
människorna se ju gärna mera till sättet än till saken.
Och Galsworthy är i ali sin kritik ytterst belevad.
Även om hans sympatier gå djupare, är hans
litterära maner salongsradikalens. Han är intet chockant
ingenium, som den buffelhornade Shaw, ingen
rundhänt och snakkesalig projektmästare som Wells,
ingen paradoxmakare som Chesterton. Han
kommer sällan i orätt dress till lunchen eller teet. Hans
smoking är alltid välskött, hans händer
omsorgsfullt manikurerade, lukten av hans raktvål är
oklan-derlig. över hela hans väsen ligger någonting
soignerat, som ibland gränsar till enformighet och
Någon de litterära överraskningarnas man är
John Galsworthy inte. Hans böcker äro varandra
likartade intressekonflikter. Hans konst ä/inté
polyfon som orkestern och orgeln. Den liknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
