Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 torsten fogel qvist
förträfflig ögonblicksstudie över Gilbert Keith
Chesterton, Gardiners före detta presskollega. Den
yttre företeelsen påminner en svensk något om
Kalle Starbäck. Man ser Chestertons väldiga
kroppshydda dyka upp på Fleet Street i London. En våg
av yvigt hår flyter ut under den bredbrättade
filthatten. Kring de jättelika skuldrorna slänger en
gammalmodig mantelkappa. Plötsligt stannar han
mitt i gatan och läser några rader i en bok. En
kaskad av hjärtligt skratt utströmmar ur detta stoft.
Så vaknar mannen upp, ordnar sin näsklämmare,
ropar på en droska, sjunker ned i sätet med hela
sin förkrossande tyngd och försvinner i vimlet.
Jätten Gluff-Gluffs sagofigur på en modern
storstadsgata! Gardiner tillägger också något, som i
ett par linjer ger mannens karaktärstyp. »Tid och
rum äro tillfälligheter, han själv elementär och
primitiv. Han tillhör inte vår tid, utan alla tider.
Man föreställer sig honom dricka djupa klunkar ur
Skrymes horn eller växla lustiga infall med
Falstaff på ett gammalengelskt värdshus.–– Han
härjade med Rabelais, och Don Quijote och
San-cho voro hans redeliga kumpaner.»
Även den som icke skulle ha läst något mer av
Chesterton än den nyligen utkomna svenska
översättningen av Det flygande värdshuset, detta
överdådiga och fantastiska skämt med den sociala
filantropi, har känt en fläkt av Chestertons breda
temperament. (Ämnet är besläktat med det som
Strindberg behandlar i Röda Rummet, kapitlet Vita ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
