Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSKA PROFILER 167
den han tecknar i Dorian Wimpole, »fågelpoeten»
i Det flygande värdshuset, om vilken det heter:
»Han var en man, hos vilken ali alstringskraft
förlamats under ett liv av omsvep och förkonstling,
under ett långvarigt umgänge med namn på ting
mer än på tingen själva.» Det är samma typ som
går igen i Lucian Gregory, den rödhårige
anarkistpoeten i Mannen som var Torsdag, vilken älskar
bomber, kaos och futuristiska tavlor. Detektiven
Syme, Chestertons egen gengångare, befinner sig
i samtal med denne kaosdyrkare, som anser att om
inte poeten hade sin glädje i oordning så skulle
»det mest poetiska ting i världen vara
Underground-järnvägen». Det är den också, svarar Syme. Den
förbluffade Gregory ställer då på sin vederdeloman
den frågan, varför »knoddarna och arbetarna på
tågen se så ledsna och trötta ut». Det är, menar
han, naturligtvis därför »att de veta att tåget går
rätt och att till vilken station de än ta biljett, till
den stationen komma de». Det ger Syme anledning att
avlägga sin verklighetsromantiska livsbekännelse.
Och han gör det med följande karakteristiska ord:
vardagliga, det vanliga är att förfela det. Vi känna den
en flygande maskin når en fjärran station ? Kaos är
tråkigt därför att i kaos kan tåget gå vart som helst, till
Baker Street eller Bagdad. Men människan är trollkarlen
och ali hennes trolldom ligger däri att hon säger Victoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
