Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edmund Gosse är, som alla engelsmän, en smula
tillknäppt. Han är pryd som en man av societet,
han ryggar för det starka ordet, den dristiga
scenen. Och särskilt förvånar man sig över att i
denna ungdomsskildring intet finns av
pubertetsålderns jäsande, oklara och plågsamma
kärleksdrömmar. Men det är på sätt och vis välgörande.
Den måtta och behärskning, som talar ur denna
biografi, verkar på något sätt klassisk och
konstnärligt fullkomnad. Och läsaren blir mera gripen
av denna stillsamma berättelse än av en forsande
bikt i romantisk upprorsanda eller ett hänsynslöst
käromål i naturalistisk genre.
Måhända är Gosses fall icke aktuellt för bildad
ungdom i en tid så utåtriktad som vår, en tid då
även den strängaste religion nödgas till dagtingan
med en irreligiös verklighet. Visserligen har ju
Nationernas förbund, om man får tro Ludvig
Nordström, tillfört världen åtskilliga »procent Gud», men
när man jämför detta barns tillvaro, helt
överskuggad av religionens faktum och frälsningens
gåtfulla problem, med det andliga motstånd som möter
en ung pojke i våra dagar, ett motstånd som mest
består i fråga om jazz och överdrivet uteliv, då inser
man klarare än någonsin, att problemens tyngdpunkt
förflyttats. Jag vill inte säga, att en barndom som den
Gosse skildrat skulle vara otänkbar just nu, men
säkert är, att det inte är så synnerligen många
människor som ha direkta anknytningspunkter till den
verklighet Gosse framställer. På ett sätt är detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
