Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 torsten fogêlqvîst
var en jude. Han känner dessutom judens makt
och energi, han ställer sig av instinkt under hans
beskydd och kastar sedan glåpord, öknamn och
skvallerhistorier i hans rygg. Judarnas inbördes
hemlighetsmakeri och vår oärlighet i umgänget
med judar tilltalar inte Belloc. Den första
förutsättningen för ett klart förhållande och
ömsesidig respekt det är, att båda parterna
oförbehållsamt erkänna och betona varandras nationella
egenart och sedan handla mot varandra med särskild
hänsyn tagen till egenarten.
Det har, enligt Belloc, varit den europeiska
1800-talsliberalismens stora fel, att den icke velat erkänna
judefrågan som ett verkligt samhällsproblem, att
den gått som katten kring het gröt och sökt
bagatellisera det faktum, att man här står
inför en nationell motsättning, en karaktärens
rasolikhet, som icke kan utjämnas genom en
försonings- och assimilationspolitik, som bara låter saken
sköta sig själv och låtsas som om det regnade. En
engelsman och en fransman dra sig inte för att
inbördes betona varandras väsensskilda
nationalitet. Men ordet jude har blivit ett skällsord, som
den drabbade parten känner sig förolämpad av och
den drabbande parten undviker för att inte verka
taktlös och inhuman. Som om inte judendomen
vore en nationalitet likaväl som franskheten och
svenskheten. Jude är jude. Han bör veta, att andra
veta det och räkna med det. Och han bör
behandlas som jude, som ett främmande element, som av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
