Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mr wells gud 219
saga skulle lyktas med människornas. Men detta
logiska förnuft går Wells inte med på. Oförfärad
och obesvärad av ali logik, förklarar mr Wells,
att Gud visserligen är i evighet, men icke av
evighet. Har han en gång börjat, tänker han inte
sluta. Motsägelsen i en sådan uppfattning generar
icke det minsta mr Wells ingenjörsintelligens. Gud
är inte heller det oändliga väsendet, som man
finner överallt, även om man med psalmisten toge
morgonrodnadens vingar och gömde sig ytterst i
havets djup. Han är tvärtom begränsad. Men här
kommer Wells med ett sinnrikt, om än icke så
alldeles originellt argument, drabbande dem, som
på en gång föreställa sig en oändlig och en
personlig gud. Personlighet innebär alltid
avgräns-ning. »Att vara en personlighet», säger Wells, »är
att ha egenskaper och begränsas av egenskaper.»
Anmärkningen är riktig. Endast den opersonliga1
panteismen har rätt att röra sig med en
obegränsad Gud. Håller man hårt på en personlig Gud,
måste man uppgiva gränslösheten. Wells gör det
också med friskt mod, hänvisande till sin vän och
lärare, William James, den religiösa pragmatismens
energiske förespråkare, som varit inne på precis
samma tankestråt. Frågar man sig nu, varför Wells
antar en personlig Gud, så svarar han blott, att
han mött honom i livet, att han känt honom inom
sig i stridens och nödens stund. Mot en sådan
erfarenhet kan man ju inte ge sig till att
argumentera, lika litet som en tro kan kullslås med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
