Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottningens vän
241
boksanteckning: »Jag gick till Henne, kom min
vanliga väg, var rädd för nationalgardisterna.
Träffade icke konungen. Stannade där». Visiten blev
fransysk i ordets fulla bemärkelse, ty faror lurade
i varje gathörn och bakom varje dörr. Efter en
vecka är Fersen åter i Bryssel. Därifrån följer
han sedan med spänning händelseförloppet,
uppsnappande varje rykte från Paris, mottagande och
avsändande brev, ruvande på nya projekt och
tillbringande stumma och tryckande dagar i
ovisshet för den älskades öde.
I augusti månad följande år, sedan alla
kontrarevolutionära planer strandat på desorganisation,
penningbrist, kallsinnighet och makternas
ömsesidiga misstro, inträder terreuren och med den
dramats slutakt. Fersen vet nu ingenting mer.
Biljetter och budskickning ha upphört.
Ryktesvis har han, med en våg av iskall fasa
strömmande mot hjärtat, fått höra att Marie Antoinette
blivit överförd till Conciergeriefängelset. Utanför
skummar den blodrusiga massan som ett hav
i uppror. Därmed är hennes öde beseglat. Och
den ångest, som nu bryter fram ur de sirligt
präntade små bokstäverna i hans dagbok och
ur tonfallen i hans annars aristokratiskt
behärskade och kylslagna brev vittna högljutt om hans
hjärtas hemlighet. »Efter det ögonblicket lever
jag inte mer», skriver han till systern Sophie, då
han fått notis om drottningens ombyte av fängelse,
»ty det kallas ej att leva, när man lider så som
16. — Fogelqvist, Typer och tänkesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
