Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ô4 torsten fogel qvist
kvinnlig tröst och hjälp. I denna belägenhet greps
han av hemlängtan. Han ville åtminstone återse sin
mor, sin syster Sophie och sina fädernegods, det
senare så mycket nödvändigare som bouppteckning
efter den på våren avlidne fadern, gamla
riksrådet Fredrik von Fersen, måste ordnas. En grå
oktoberdag embarkerar Fersen i Tråvemünde med
sin vagn och betjänt på en liten stinkande
sädes-skuta, som efter en ansträngande ’fyra dagars
resa under sjögång och andra vedervärdigheter
landsätter den förlorade sonen på hemmets kust.
Han var då trettionio år gammal och hade
praktiskt taget med få avbrott vistats i främmande
miljöer ända sedan sitt sextonde år, då han första
gången sändes ut i den stora världen för att erhålla
sin uppfostran. Den stora världen hade icke blott
givit honom polityr, sorger och erfarenhet. Den
hade förhärdat hans hjärta och avsvenskat hans
väsen, lärt honom att mäta det egna med
främmande mått och det främmande med saknadens.
Landet är mig motbjudande, skriver han i
Hälsingborg på hemkomstens dag. Sex veckor senare
skulle han komplettera detta omdöme med den
bittert vemodiga reflexionen, att »de svenskar som
resa böra ej stanna länge borta från sitt land; det
blir deras olycka». Många biltoga och pilgrimer
med svenskt blod i sina ådror ha bekräftat
sanningen av den satsen.
Stora människor, som vuxit upp i små
förhållanden och på »stubbotan rot», se från sin ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
