Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottningens vän 253
på, att han varit en dålig husbonde. Han lär ha
behandlat sina betjänter, arrendatorer och
underlydande bönder väl. Men själva betraktelsesättet
är motbjudande ur human synpunkt. En dag mot
slutet av den beramade Svergevistelsen 1794—
1795 bevistar han gudstjänsten i Ljungs kyrka
i Östergötland, över vilken han hade
patronats-rätt. Han skriver i dagboken för den femte juli
1795: »Jag var i kyrkan och jag tyckte om att
spela rollen av godsherre och att kunna säga
mig, att allt detta var mina bönder». Detta är
skrivet efter franska revolutionen och med en
levande erfarenhet av densamma. Här är en som
ingenting lärt och ingenting glömt. Om samma
för-härdelse vittnar en liten bagatellartad
dagboksanteckning för den tjugutredje maj samma år.
Fersen har varit på supé hos prinsessan Sophia
Albertina. Han skriver: »Efter konungens avresa
superade man där i frack. Jag var ensam i gala
och det togs ej väl upp. Herregud, vad de
kungliga litet förstå sina intressen,
då de ej upprätthålla den prestige,
som lägger ett visst avstånd mellan
dem och oss». Vilket ömkligt Pathos der
Distantz! En prestige, som består i etikett,
kostym, förnäm gala, tomma utstyrselstycken! Men
Fersen är icke blott en representant för den
feodala människan. Han är också en representant för
den korrekta utvärtes människan, en kallblödig
fisk med glimmande fjäll. Man kan inte bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
