Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till minnet av stagnelius
261
ett sådant, väl icke kroppens och den sociala
existensens, men sinnets tillfrisknande ägde rum
under Stagnelius’ sista år. Han vistades år 1822
en längre tid i föräldrahemmet i Kalmar, där han
tycks ha samlat omkring sig en underlig och
levnadsglad skara kumpaner till symposier och
upptåg i Bellmansk ton och anda. Motsatserna ha
värkt ut. Pendelns våldsamma svängningar
mellan polerna ha saktat. Stagnelius har vaknat upp
efter det dröm- och opierus som han beskrev
med följande rader:
En skugga jorden är, ett spöke solen,
en mörk tenarisk dunst, en stygisk dimma,
en rök är allt vad som vi vakne tänka.
Blott sovande, blott då, när kroppens boja
av dvalans hand symboliskt redan lossas,
upplysas vi, o Sanning, av ditt ljus
och i en ny, en skönare natur
med häpnad bo. O, drömde jag ännu.
Jag såge då, jag visste mycket mera.
Man märker i denna hjärtesuck likheten med
Atterboms suck i Lycksalighetens ö :
O gåves det en trolldom,
som dränkte ali vår nakna verklighet
så djupt i drömbildsvärldens ocean,
att ingen brygga nådde från vår jord
till diktens evigt sommargröna ö.
Nu åter, under den sista flämtande livsperioden,
framträder en mera realistisk syn på tillvaron och
dess verkligheter. Med bistert självlöje och sträv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
