Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ô4
torsten fogel qvist
rader han då skriver om förflutet och närvarande
— de äro skrivna till hustrun och återfinnas i hans
Minnen — har han sant och enkelt sammanfattat
Amalia von Helvigs betydelse för hans person:
Jag har aldrig levat ett liv som liknat dessa månaders,
då dagen upptogs av snillrika samtal och natten till större
delen med att skriva föreläsningar, som även hon skulle
höra. Hon är förändrad och likväl densamma — till sitt
sinne lika rik. Jag har ej känt någon rikare för sina
vänner, ännu mer genom hjärtat än genom snillet — — —
Vad har jag ej henne att tacka för ! Hon har först öppnat
mitt sinne för konstens skönhet, i vars tempel hon själv
är hemmastadd, och om dess rena njutning varit bland
min levnads vällust, så är det hennes hand som virkat in
denna gyllene tråd i dess väv.
I galleriet vandrar han i en stämning
»mittemellan höra och se».
Ty jag känner att jag så gärna lyssnade till hennes
röst och de sköna tankar som med dess ljud liksom
svävade mellan mig och dessa tavlor, att jag nästan blott
såg vad jag hörde. När hon lämnat oss och jag åter
besökte dessa salar, befann jag mig som på ett hav utan
lots.
Dessa rader liksom den korta notisen om den
eviga skilsmässan i Berlin ha icke skrivits utan
darrning på handen och de ha säkerligen ej heller
lästs av adressaten utan ett smärtans styng. Även
ljusa skyar kunna skymma solen och skapa en
lätt förnimmelse av köld och frossbrytning. Och
som en sådan guldsky drog den tyska poetissan
genom Geijers liv. I vad mån hennes pretiösa och
säkert icke så litet anspråksfulla natur var värd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
