Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ô4 torsten fogel qvist
lighet tog ut sin rätt Hellre vänta än falla undan,
hellre följa sin rätta kallelses tröga stråt än föra
sitt eget i bo på främmande mark. I förhållande
till denna sin kallelse var Geijer större idealist än
den efter pastorat och episkopat traktande Tegnér.
Han undgick också dennes inre tragik.
Geijers långsamma förlovningstid med mörka
vintrar av skilsmässa och ljusa somrar av
återseende har den skygga kyska nordiska nyponroska^
raktären. Geijer ber om en lock av sin älskades!
hår, han kysser i tankarna hennes bröst, men måste
skriva det vågade ordet med runskrift. O, forna
tiders oskuld! Likafullt tas saken illa upp, det
blir förebråelser och löften om ett mera försynt
sätt. Det är en kärlek, som bygges för framtiden
och ej på den passionerade stunden, en kärlek naivt
och rörande fri från hetsig erotik. Men den är
inte innehållslös. Englandsvistelsen laddar Geijer
med intryck. Odalbonden står som viking inför
havet och de vida utsikterna. Det är då han
utbrister i det berömda utropet: »Jag är ingen
främling. Hela jorden är mitt hem och mitt hopp
så gränslöst som min horisont». Denna blandning
av bofasthet och frihet, fast jord och öppen horisont
är överhuvudtaget det mest tjusande fGeijertypen.
De senare breven, mestadels skrivna från
Stockholm, där Geijer vistades för arkivstudier,
kommittéarbete i skolfrågan och riksdagsarbete, visa
Geijer ute i den stora societeten. Det är ett otal
bjudningar, musikstunder, uppvaktningar. Och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
