Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ô4
torsten fogel qvist
vänder på den. Den är ett stycke malm ur den
svenska gruvan. Däri ligger på en gån g Geijers
styrka och begränsning. Såsom utgivaren
framhåller, finns hos Geijer ingen motsättning eller
spänning mellan lära och liv. De bilda ett enda
helstöpt stycke. Och i jämförelse med Tegnérs
brev äro Geijers mera jämna, men också mera enr
formiga. Det finns i detta fall också en annan
skillnad mellan de båda stora värmlänningarna.
Först breven göra full rättvisa åt Tegnérs snille.
I dem har han lagt ner sin innersta och
originellaste personlighet. Ur dem stiger han fram som
en tragisk enhet av motsatser, som Loke och
Balder, svartalf och ljusgud. De spegla hans väsens
glitter och oro, det apolinska och det vulkau
niska, genien och satyren. De äro kvintessensen
av hans litterära produktion, ett av vår svenska
prosas oförgängliga mästerverk. De öeijerska
breven åter göra icke full rättvisa åt brevskrivarens
person. Utgivaren har fullständigt rätt då han i
företalet säger att »bilden av Geijer i breven bör,
för att rätt uppskattas, ses mot bakgrunden av
den starkare, häftigare, mera patetiska Geijer i
hans skrifter. Dessa voro en lika omedelbar del av
honom själv som hans familjeliv». Brevet är för
Geijer ett meddelelsemedel, för Tegnér en
självmanifestation, en utövning av självporträttets konstart.
Den »starkare, häftigare, mera patetiske» Tegnér
träffar man snarare i breven än i skrifterna. Och
som personlighetsdokument ha dessa tvivelsutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
