Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ô4
torsten fogel qvist
upphört. Den större originaliteten i lynne och tanke
är alltid mer otillgänglig. Däri ligger på en gång
dess styrka och dess begränsning.
Det är i det fallet intressant att jämföra Geijer
och Fredrika Bremer. De stodo i nära förbindelse
med varandra. Det råder intet tvivel om, vem
som var den givande parten och den större
begåvningen. Båda sågo och omsmälte samma ting,
båda rörde sig —- åtminstone delvis — i cirklarna
av samma problem. Och båda ha upplevat och
skrivit om England. Men medan Fredrika
Bremer upplever England som människa i allmänhet,
imponeras, suger åt sig och omsmälter med en
viss brist på urskillning — hennes små och stora
reflexioner då hon på världsutställningen 1851
genomvandrar Kristallpalatset i London äro
typiska för hennes något lösa och obestämda
recep-tivitet — upplever Geijer England som svensk,
som skarpskuren karaktärstyp, som främling och
ser på den stora världen med både imponerade
och kritiska ögon. Han låter sig icke fångas av
tillfälligheter eller duperas av ytor, hans blick dyker
rätt igenom tillfälligheterna ner till själva
folklynnet, som han intuitivt uppfattar och reagerar
för. Och hans iakttagelser sluta sig samman till
lapidariska satser. Han ger en djupare
förståelse av den evige engelsmannen, sådan han var
i går och är i dag och kommer att förbliva.
Avståndet och motsättningen mellan denne och
honom själv ge honom det rätta perspektivet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
