Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - „Missale Aboense“ i Helsingfors universitetsbibliotek af H. Bergroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-5> 1642—1692. 5
hälgonnamn i kalendern och utan orden „pro ecclesia
Aboensi" i öfverskriften till det tillägg, som innehåller
hälgonens och jungfru Marias sequentier *).
Klem-ming, som meddelar dessa uppgifter**), förmodar
därför att biskopen inköpte ett större antal
exemplar af missalet, hvilka han låtit genom ändringar i
kalendern och tillägg anordna för sitt stift. För
Bitz’ räkning skulle Ghotan då fått trycka om
kalendern och sequentietillägget samt dessutom trycka
till det blad som innehåller förordet.
Missalet finnes ej mera i behåll i många
exemplar. Yid reformationens genomförande förstördes
nämligen den gamla kultens dokumenter af
»renlärighetens" nitiske predikare. Dock skall
universitetsbiblioteket i Åbo ha egt tre exemplar af Missale
Aboense, däribland ett som Porthan påträffade i Åbo
domkyrka „ibland annat skräp"; men dessa
förstördes af branden 1827. För närvarande eger
vårt universitetsbibliotek ett exemplar på
pergament (ett motstycke därtill, vackrare ehuru mindre
komplett, finnes i Köpenhamn); men det sätt, hvarpå
exemplaret tillkommit, vittnar sorgligt om huru
föga man fordom förstod att värdera
kulturhistoriska minnesmärken. På reformationsvandalismens
tid fingo nämligen de på det varaktiga och styfva
pergamentet tryckta gamla kult-böckerna börja
göra tjänst i form af omslag kring
räkenskapsböcker, mantalslängder m. m. Det pergament-missale,
som nu, signeradt 309 I 1, förvaras i
Fennica-afdel-ningen af vårt universitetsbibliotek, har sålunda ark
för ark hopsatts af gamla räkenskapsomslag från
Svenska Kammarkollegium och bär tyvärr alltför
tydliga spår däraf; det har blifvit suppleradt medelst
fotolitografi från Stockholm, men är dock icke
fullständigt, såsom Klemming tyckes mena (Sveriges
bibliografi, sid. 28)***). Förutom detsamma eger
biblioteket tvänne exemplar på papper: ett från Uskela
*) Sequentier eller sequenser voro gamla
kyrkohymner, af hvilka vissa ännu i dag användas inom den katolska
kyrkan (t. ex. „Stabat mäter" och „Dies irra").
••) Sveriges bibliografi 1481—1600, sid. 26 f.
’“) Bladet 21IX saknas, men finnes i pappersex. från
Uskela; likaså bladet „sacerdos quando" i mässafdelningen
samt ett blad (andra?) i canon missro; fullkomligt saknas
däremot ett annat blad (första?) i sistnämnda afdelning. Å
bladet 3 I, som saknas i pappersexemplaren, är bilden utklipt.
kyrka med saknad af 40 blad samt ett annat, än
mera defekt och mycket illa slitet, från Kangasala
kyrka.
Låtom oss närmare betrakta den ärevördiga
boken, en diger foliant i bastanta, svartlackerade
träpärmar med läderrygg och mässingsknäppen. De
styfva, mörknade, delvis nästan svartnade
pergamentsbladen med den stora gotiska stilen i rödt och
svart, mestadels tvåspaltigt tryck; de väldiga
grann-låtsbokstäfverna här och hvar med sina målade och
förgylda träsnitt, de röda, blå eller förgylda
initialerna i början på hvarje nytt stycke eller kapitel
(förgyllningen saknas i pappersexemplaren), det
ålderdomliga förkortningssystemet (m i slutet af ord
ut-märkes genom ett ~, o. s. v.), språket, hela boken
igenom latin — allt detta förfelar ej att göra ett
egendomligt intryck, som endast störes af de tvänne
insatta pappersbladen från Stockholm samt
bokbindarens reparationer här och hvar med modernt,
glänsande hvitt papper. Vanprydande och ledsamma
äro ock de inskriptioner, som härstamma från den
tid, då bladen tjänstgjorde som pärmar på
räkenskapsböckerna i Kammarkollegium; så står t. ex.
öfverst på bladet J V, med förfårande tydlighet:
Wijborgz Stadz Reckenskaper Pro Anno 1593.
På 1400-talet bestodos i allmänhet ännu inga
särskilda titelblad till böckerna; och man finner icke
så genast, när man får en sådan gammal volym i
handen, hvad den afhandlar. Missale Aboense
bildar intet undantag från denna regel. Det första
bladet (pappersblad från Stockholm) visar oss första
sidan tom; på den andra finna vi biskop Bitz’
företal, duteradt den 17 augusti 1488, under en ganska
egendomlig illustration. Man ser Finlands
skyddspatron, den helige Henrik, i hvit mäss-skjorta, röd
kåpa och biskopsmössa omgifven af en gröngul
nimbus, trampande med from och lidande min på sin
baneman Lalli, som svartklädd ligger på marken
och tyckes vilja kasta sin grå mössa mot hälgouet.
I högra handen håller Lalli yxan, hvarmed han
mördade S. Henrik. Denne åter har som minne af den
bekanta och besjungna tilldragelsen på Kjuloträsks
is sin afhuggna tumme liggande på en bok, som han
håller i högra handen; med den vänstra omfattar
han kräklan. Hans ben döljas bakom biskop Bitz’
vapensköld (en på bakbenen stående svart bock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
