- Project Runeberg -  Typograftidning / 1889 /
2

(1889-1890)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYPOG RA

N:r I

stycken och i stora omkretsar, ända intill träet: de
öfverflödiga ställena afskiljas från träot och då först böra
de egentliga konturerna skäras ut, snyggt men alltid
koniskt. Försiktighet är härvid af nöden, då skadade
ställen icke åter låta ersätta sig. Vid särdeles svåra ställen
gör en stark befuktning af celluloiden med sprit
väsentlig tjenst, då densamma genom uppmjukning möjliggör
en lättare bearbetning.

Härefter är celluloidplattan fullständigt
tryckfärdig. Kartongplattan måste först blifva preparerad för
trycket, och detta genom flerfaldiga bestrykningar eller
öfverdragningar med till motståndskraft mot tryck,
fuktighet etc. värkande ämnen såsom kopal-, läder- eller
asfaltlack äfvensom tryckfernissa, vax eller vattenglas;
dock har det sistnämnda till följd ett oangenämt
inflytande på den glatta kartongytan som öfverhufvud vid
orätt utöfvad behandling af kartongen mycket lätt kan
åstadkomma oangenäma störingar under trycket.

Om papperets färgförändring,

l/irektören vid statstryckeriet i Wien har i en af
honom utgifven broschyr: „Die Farbe in der
fco graphischen Kunst", fäst uppmärksamheten på
det stora inflytande papperet utöfvar på
tryckeffekten. Vanligt trämassepapper är enligt hans åsigt
odugligt för kromotryck, emedan det gulnar redan efter
två timmars förlopp och gör färgen matt och suddig.
En österrikisk vetenskapsman, prof. Wiesner, har
emellertid på vetenskaplig grund klargjort ljusets inflytande
på papperets färgförändring. Han har påvisat, att den
beror på en oxidations-process, att den endast vidrör
trämassepapper och att ljusets inverkan blir starkare i
samma mån det innehåller lätt brytbara (violetta,
ultravioletta) strålar. Derför ansåg han äfven elektriskt ljus,
hvilket som bekant innehåller stora qvantiteter dylika
strålar, mindre lämpligt att använda inom bibliotek och
förordade i stället lysgas, som innehölle blott få starkt
brytbara strålar. Genom anstälda försök hade utrönts,
att trämassepapper, stäldt på ett afstånd af 0,15 meter
från en gaslåga, hvars ljuskraft motsvarade åtta
normalljus, efter fyra månaders dag och natt pågående
belysning icke gulnade mera än samma papper, utsatt
för solljuset i två timmars tid. Deremot hade från annat
håll påståtts, att lysgasen utöfvade annan ogynsam
verkan på papper, ja t. o. m. bidrogo till att påskynda
papperets färgförändring. Prof. Wiesner har sedermera,
på framställning af åtskilliga större stadsbibliotek,
anstalt försök för att utröna huru långt gasens och dess
förbränningsprodukters inflytande på papperets färg
sträcker sig. De försök, som anstälts med papper till Neues
Wiener Tageblatt, hade lemnat ett särdeles gynsamt
resultat. Deraf framgick tydligt, att de inom den
vanliga lysgasen förekommande ämnena lika litet ensamma
som uppblandade med större mängder syre ega något
inflytande på trämassepapperet. Vidare framgick, att
inom mindre väl ventilerade, medelst gas upplysta lokaler
öppet liggande papper efter någon längre tid blir öfver-

draget med en brunaktig fällning. Men detta gäller lika
mycket trämassepapperet som det af renaste cellulosa
tillverkade, fastän i senare fallet detta inflytande endast
efter en längre tids förlopp gör sig på något
allvarsammare sätt gällande. För det tredje faststäldes, att de
gasformiga förbränningspartiklarna hos lysgaslågan icke
ens vid närvaron af syre i någon märkbar grad kunde
inverka på trämassepapperets utseende. Hvad slutligen
vidkommer värmens inflytande, så gulnar visserligen
papperet vid en hög temperatur (öfver 30° C.), men
temperaturen under 30" är utan inflytande.

(T. f. B. K.)

Om materialens behandling i boktryckerier.

itt tryckerimaterialen ftr dyrbar tänka en stor
del sättare och tryckare ej på, utan behandlas
t. ex. typerna ofta så vårdslöst som vore dessa
endast värdelösa afbrända tändstickor.

Faller någon bokstaf på golfvet, så får den ligga
kvar der tills den blir söndertrampad, ty att taga upp
densamma skulle vara ett handtag för mycket. Att
principalen derigenom årligen förlorar hundratals mark, bryr
man sig föga om, blott man sjelf icke förlorar något
dervid. Och ändock är det hvarje arbetares skyldighet
att jemte sitt eget äfven ha principalens intresse i sigte.
Men lyckligtvis finnas äfven sådana som lia sinne för
ordentlighet och äro måna om principalens egendom.
Till dessa sistnämda riktas nedanstående rader.

1. Utläggning af stil. Att verk- eller brödstilar måste
läggas i liggkast, är klart: men åsigten, att äfven hvarje
annan stil som finnes till i större mängd, måste ligga i
kast, är oriktig. För titel- och musserade stilar bör
stilens beskaffenhet vara bestämmande vid uppställningen
eller utläggningen; detsamma gäller äfven för
infattningar och roscher. För mindre grader, d. v. s. korpus
eller cicero, skadar visserligen utläggning i liggkast icke
så mycket, men ändock borde man icke lägga ut t. ex.
en nonpareille-infattning, som har och måste bibehålla
en precis anslutning, eller en mindre skrifstil, som
alltför lätt blir skadad om den ligger. Många hylla den
åsigten, att sättningen af stående stilar upptager alltför
mycken tid och lägga i brist på kaster hellre tvenne
stilsorter uti samma kast. Vi kunna icke gilla detta
tillvägagående. Tidsutdrägten vid sättningen är endast
obetydlig och vid afläggningen är den icke heller att
tala om, tvärtom slösar man ofta mera tid med sökande
i grauufacken efter någon felande eller accentuerad
bokstaf, än uppställningen tar i anspråk. Ömtåligast och
dessutom mest obekväma att handtera äro de
underskurna skrifstilarne; sådana böra lemnas endast i
pålitliga sättares händer, aldrig åt yngre elever.

Skall någon ny stil utläggas, bör man endast lägga
så mycket i ett fack, som detta bekvämt kan inrymma;
man bör aldrig försöka att sammantränga stilar genom
att med handen gnida och trycka på dem. Äfven borde
undvikas att lägga bokstäfver af titel- och rubrikstilar,
som icke rymmas uti ett fack, i några bifack, hvarest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/typotid/1889/0002.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free