- Project Runeberg -  Typograftidning / 1890 /
9

(1889-1890)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 3

1390

TYPOGRAFTIDNING

UTGIFVES AF

TYPOGRAFERNAS FÖRENING I HELSINGFORS

Prenumerationspris: I Helsingfors 3 mk för Är.

1 Landsorten A postanstalterna 3: öti; dä prenumeration
skor hos red. är priset 3:00 r korsband).
Annonser emottagas titi 30 p:ni für petit rad och Ingå bilde i
svenska och tinska upplagan (utiuonsbrcdd: en
tredjedel af sidans).

Helsingfors den 25 mars

Ansvarig roduktör: .4. Ftnauder.

Prenumeration mottages 1 hufvudstaden uf
ombudsmännen i tryckerierna; anuonsörer och
korsbniidspre-numorantor behagade vända sig till hr K. Nordling,
Helsingfors Ccntraltryckeri. Fabiansgatan «,
Helsingfors.

Lösnummerpris: 30 prut.

Färgtryck med boktryckarsnällprässar.

Efter Alexander Wahloic.

(Fortsättning fr. N:o 12 för 188U.)

Valsar, som hållas enkom för färgtryck, böra omsorgsfullt
rengöras efter begagnandet ; om dessa hafva porer ocli rispor böra
de felaktiga ställena sannerligen väl borstas med en liten mjuk
borste och god terpentin. Efter denna rengöring med borste
gnider man ännu valsarna med en i terpentin dränkt lapp ocli låter
dem sedan torka. Såväl metallvalsar som färgvärk böra likaså
fullkomligt rengöras. Vid färgtryck bör man undvika att begagna
trästeg vid formslutning, emedan sådana sällan äro rena; blysteg
äro därför att föredraga.

Angående den för hvarje tryck nödiga mängden färg så är
prässmästarens egen erfarenhet den bästa rådgifvaren. En öfvad
färgtryckare tar jämt så mycket färg han behöfver till ett arbete
och sparar sålunda både tia och material. Sällan kan en anrifven
färg efter längre tid åter begagnas, hvarför det är bäst att man
ej tager mera än som behöfves för gången. Man må hällre då, ifall
man tagit för knapt med färg, taga litet till.

Då blandade färger rifvas, bör iakttagas att man först rätt fint
förarbetar hvarje enskild till blandningen bestämd färg ocli
sedan blandar efter omständigheterna de mörka och de Tjusa
färgerna tillsammans. Härvid bör alltid iakttagas att af mörka
färger ej må tillsättas för mycket på engång.

Såväl de egentliga färgerna som de lätta tonfärgerna låta sig
lätt göras ljusare genom tillsats af hvitt. Detta förfarande har
dock vid kulörfärger sina gränser, ty en för stor tillsats af hvitt
utan proportionerhg mängd färnissa förtager deras glans och
frambringar, isynnerhet om. kremserhvitt användes, å tryckalstret ett
fint hvitt stoftlager. Är det af behofvet att göra lärgen endast
litet ljusare så bör ensamt färnissa användas, utan tillsats af hvitt.
Skall en tonfärg göras mörkare, så sättes en obetydlighet af den
tongifvande färgen härtill, t. ex. vid blå ton miloriblått.

Vid blandning af en nyans med mörk, hård färg, som t. ex.
pariserblått, zinober, niiinchener lack och karmm, kan man stundom
blifva förvillad, om desamma icke blifvit fint rifna, emedan de
under tryckningen i snällpräss genom det beständiga uttänjandet
af färgen städse bli mer upplösta och till följd däraf mörkare. Man
gör därför alltid väl om nian vid tryckningen sätter ett- af de första
goda aftrycken invid stöten (upplagan), då man lätt märker de
färgförändringar som ske sedan de första aftrycken gjorts.

Vid anrifningen af färg å färgstenen är det därför
nödvändigt att rifva den fin och bör genast vid ritningens början litet
god ljus färnissa tillsättas, sà att denna till sin konsistens liknar
stark prässfärg. Först efter en fullständig finrilning får man
förtunna färgen med färnissa.

Vid tontryck förekommer ofta ölägenheter. Sålunda kan
färgen å aftrycket synas llammig. Orsaken härtill är antingen för tjock
och icke tillräckligt rifven färg eller för svagt tryck. Visar sig
svarta punkter eller andra orenligheter, äro valsarna icke
ordentligt rengjorda före användandet till tontrycket. Om orenligheter
förefinnas på endast en vals, blifva alla de andra under tryckningen
äfven orena och trycker, tillföljd däraf dåligt.

Vid glatta, ur buxbom gjorda plattor förekommer det att
sådana, trots den sorgfälligaste sammanfogning från snickarens sida,
dock tillkännager på pappret de ställen där träbitarna blifvit
sam-manlimmade. I sådant fall är svårt att finna något hjälpmedel, ty
någon öppning existerar i värkligheten icke på plattan, utan ligger
orsaken snarare däri, att träbitarna äro al olika hårdhet och de
mjuka delarna markera sig gentemot de hårda. Man bör därför
se till att sådana plattor om möjligt alltid äro framstälda at
lika-beskaflädt trä och att de äfven hafva möjligast svaga årsringar,
t3* äfven sådana göra sig lätt bemärkta viel trycket.

9. Färgformar.

Färgtrycket fägnar sig för närvarande åt en så stor
efterfrågan att inan väl med rätta kan säga, det en tredjedel at alla till
utförande kommande accidensarbeten är utförd i mer eller mindre
rikt kulörtrvck. Sådant betingar att aksidenssättaren är
fullständigt förtrogen med inrättandet af de enskilda färgtormarna och

att han förstår så inrikta desamma, att tyckaren vid deras
passande inom hvarandra (i register), icke har några svårigheter. För
att ernå godt resultat bör man förfara antingen sålunda att hela
satsen göres i själfständiga formar, så måuga som antalet färger
hvilka skola tryckas, eller ock väljer man via mycket kompliserade
arbeten den utvägen att alla sådana partier af formen som skola
tryckas i en färg, underläggas med tre- eller sexnunktstycken. På
detta sätt skyddar man den öfriga satsen från beröring med den
under tryckning varande färgen. Denna utväg är naturligtvis icke
möjlig om man vill trycka två färger på samma gång å en
dubbel färgsmaskin.

Anefter det tryckningen skett, kunna de obehöfliga linierna
aflägsnas från formen och ersättas med utslutning och kvadrater.
Ofta, isynnerhet då det gäller trvck af obetydligt kompliserad sats
med endast några linier m. m. i 2—3 färger, taga’s alla de delar bort
som ej för gången skola tryckas och ersättas med utslutning;
senare, efter behof, blifva de naturligtvis återinsatta. Skall lör hvarje
färg en själfständig form framställas, så har siittaren att. noga
uträkna hvarest hvarje linie m. m. bör falla in, ty i annat fall blir
trycket icke riktigt. Med nödig uppmärksamhet, är det icke svårt
i ett tryckeri som har god systematisk material, att angifva den
riktiga platsen för hvarje del af en form. Förekommer vid
färgformar äfven färgplattor, isynnerhet, som så ofta är fallet, tonplattor
till användning, sä måste dessa naturligtvis blifva på det
omsorgs-fullaste anbragta. Närmare därom i följande kapitel. Genom ett
afdrag af den kompletta satsen kan tryckaren erhålla en noggran
fingervisning hvar Hvarje del ocli linie bör falla in.

För att undvika de genom stilmetallens oxidering och
kemiska inflytanden orsakade föroreningarna af kulörfärger,
rekommenderar Frd. Ehmke i Deutsche ßuchdrucker-Zeitung formens
öfver-dragande fore teckningen med en gnmmilösning, sammansatt af
80 delar gummi arabicnra i gräddkonsistens, 12 delar koksalt och
8 delar glycerin. Sedan formen blifvit omsorgsfullt rengjord från
alla fettämnen, öfverstrykes densamma — äfven steg och ramar —
medelst en pensel med nämda gummilösning. Med en kort borste
bör blandningen ingnidas i stilen och bör iakttagas att alla öpnna
utslutningsflackor blifva väl täckta. Härefter gör man ett eller
Here afdrag på väl limmadt fuktigt papper eller, ännu bättre, på
torr fin sch er ting, för att aflägsna lösningen från formens bildyta,
hvarefter man låter densamma fullständigt torka innan
tryckningen vidtager. Detta förfarande liar vidare det goda med sig att
färgen icke intränger mellan skriften och att rengörandet al’
formen går mycket lätt i det gnmmilösningen tillsammans med den

Ëå densamma häftande färgen vid tvättningen fort lossar llikvis.
>å koksaltet har till uppgift att blanda kroppar tillsammans,
glycerinet tjänar till att minska sprödheten hos gummit men
glycerinet ocli koksaltet åter uppsuga fuktighet, sa låter mängden af
blandningsbeståndsdelarna lätt- förutsätta sig i förhållande till
väderlekens antingen torrhet eller fuktighet.

(Forts.)

Elektriska motorer.

I tryckeriet för tidningen Star of the East. i London gjordes
nyligen försök att trycka medelst elektricitet och experimentet lär utfallit
till belåtenhet. London Printing Times anmärker härvid, att de
elektriska motorerna hafva en stor framtid för sig. 1 större städer och
på alla sådana platser, der utrymmet är dyrhart, hafva de elektriska
motorerna företrädet framför åug- och gasmaskinerna, emedan hela
apparaten kan placeras i en liten vrå och kolossala maskiner, likaså
eldstäder, skorstenar, anläggningar etc. göras öfverflödiga. Dessutom
inträffa ju ofta fall, hvilka inskränka åug- eller gasmaskinernas
ögonblickliga igångsättning, t. ex. då vattnet eller gasen fryser, ett
vatten-ledningsrör spricker o. dyl., hvilka omständigheter genom användningen
af elektriska motorer helt och hållet bortfalla; en tryckning på eu
knapp — och apparaten samt trvckprässen sätta sig i rörelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/typotid/1890/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free