Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
beröfva sig Englands och Hollands understöd, äfvensom möjligheten
af en förmånlig förlikning med kejsaren. För en sådan förlikning,
hvartill kejsarens dåvarande ställning öppnade en gynnsam utsigt, var
Gustaf Adolf vid ifrågavarande tidpunkt icke obenägen, äfven om han
derigenom blott skulle bereda sig några års lugn på det hållet. Ty
han fann Danmarks förhållande högst misstänkt, hvarförutan en
med Danzig uppkommen och, enligt hans öfvertygelse, af Danmark
och Holland underblåst tvist äfven påkallade hans uppmärksamhet;
hvadan han var oviss, åt hvad håll han först borde vända sina
vapen. Äfven hade från Preussen oroande tidningar inlupit, "liksom
skulle der vara kändt något upplopp, och herr Johan Banér kommen
på olycka." Derföre säger konungen sina resolutioner ännu hänga på
de underrättelser han väntade från A. Oxenstjerna, som då befann
sig i Preussen. "Hvarföre är War befallning," skrifver konungen med
anledning häraf till rikskansleren, "att J med aldraförsta gifve oss
tillkänna hvad edert tillstånd är, enkannerligen om Wi kunne njuta
det tyska rytteriets tjenst, och om J kunnen verificera de förslag Wi
eder sist med Grubben tillsände" ’). Det var dessa från alla håll sig
hopande faror och svårigheter, som för ett ögonblick kom Gustaf
Adolf att tveka, hvad han borde "först eller sist begynna," samt
förmådde honom att för hvarje händelse "sno en telam tractatus med
de kejserska." Men han har dock ej länge besinnat sig, innan han,
ännu osäker om främmande understöd och sålunda blott hänvisad till
egna krafter, beslöt att företaga det tyska fälttåget och, enligt det
svenska riksrådets tillstyrkan, "drifva underhandlingarne under
hjelmen." I detta djerfva beslut leddes han liksom af en högre ingifvelse,
och den varma hänförelse hvarmed företagets storhet fyllde hans bröst,
har hos honom redan från början parat sig med en fast tillförsigt till
dess framgång. Den härflöt från en i grunden religiös känsla af den
höga kallelse, han gick att uppfylla, och den ofta framskymtande
aningen om en snart stundande död, har åt denna känsla gifvit det
djupa allvarets prägel.
En omständighet väckte dock Gustaf Adolfs oro och farhågor.
1) Detta har afseende på det kansleren tillsända „Memorial öfver de ärenden, som
angå den preussiska staten och II. M:t vill att Cantzleren tager i akt; Actum
Stockholm d. 17 Januari anno 1630." (Efter svenska Riksregistraturct aftryckt i „Arkiv
till upplysning om svenska krigens och krigsrättningarnes historia," D. I s. 88. off. —
So föröfrigt Gustaf Adolfs båda skrifvelser till A. Oxenstjerna dat. Stockholm d. 17
och 25 Mars 1630; jcmf. „Memorial öfver de ärenden, som Kongl. M:t vill att
Canta-leren tager i akt och gifver sitt svar uppå. Actum Stockholm d. 8. Aprilis anno
1630." (A. st, s. 100 o. fi’.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
