Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
märker Grubbe, "gå consiHa som mig synes, derhän, ntt man söker
återbringa Kurbrandenburg med K. M. till tals, ocli då med honom
först att sluta och göra sig så fast, att han ej skall kunna resiliera.
Sedan menar man att bruka hans person till att öfvertala Sachsen;
men om då intet uträttas, blifver man i defension af den trigono vid
Elben och Haveln. Och der hvarken Sachsen eller Brandenburg sig
accommodera, tror jag K. M. nödgas dess säkerhet taga i akt, och
till en tid drifva particularia."
Men alla Gustaf Adolfs bemödanden att rädda Magdeburg voro
redan fruktlösa; ty under det de ofvannämnda underhandlingarna med
Kur-Sachsen ännu fortgingo, inlopp den bedröfliga tidningen om
Magdeburgs fall.
Efter återkonsten till Magdeburg hade Tilly af alla krafter
påskyndat belägringen, och inom kort voro alla utanverken i de
belägrades händer. De belägrade afbrände förstäderna och drogo sig
tillbaka inom den egentliga staden, hvars starka murar ännu erbjödo ett
fast värn. Den 4 Maj lät Tilly (genom skrifvelse till administratorn,
till rådet och till Falkenberg) uppfordra staden till kapitulation; men
Falkenberg förstod att genom sitt eget lugn och förtröstan om Gustaf
Adolfs snara ankomst upprätthålla de belägrades mod. Den 5
företogo de belägrade 3:ne lyckade utfall, som höjde deras tillförsigt. Den
7:de aflät administratorn ett skriftligt svar på Tillys uppfordran. Han
förklarade sig vilja rådpläga med kurfurstarne af Sachsen och
Brandenburg och begärde derföre anstånd samt säkra pass för sina
utskickade. Trenne dagar sednare afgaf äfven rådet sitt svar, hvari det
upprepade den utnötta frasen om sin devotion mot kejsaren samt sina
klagomål öfver stadens lidanden, hvilka tvifvelsutan mot kejsarens
vilja öfvergått densamma. Derföre hade man beslutit, hette det, att
öfverlemna liela frågans biläggande åt kurfurstarne af Sachsen och
Brandenburg samt de förbundna hansestäderna, och vore villig att i
allt hvad billigt vore lämpa sig efter deras utslag. För sådant
ändamål önskade rådet till dem affärda utskickade, för hvilka det af Tilly
begärde säkert pass samt under tiden inställandet af
belägringsarbetena och alla fiendtligheter mot staden. Falkenbergs svar var kort
och godt. För sin del, förklarade lian, ville han i denna sak göra
allt hvad hans samvete ocli ärliga namn under förhandenvarande
om-ständig eter medgåfve.
Meningen med de af administratorn och rådet framställda
förslagen voro påtagligen blott att vinna tid. Derföre förklarade sig Tilly
visserligen benägen att gifva stadens utskickade de äskade passen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
