Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
sten m. m., hvilka växa enligt samnia oföränderliga lagar, som nageln
hos menniskan, och hvilka, om de icke afnötas under bruket, växa till
en viss längd. Men klor, klöfvar, hofvar ni. m. afnötas, då dessa djur
begagna fötterna för att gå eller klifva, dervid afnötningen beror af
beskaffenheten af den lokal, hvarest dessa djur röra sig. Hornboskap,
som stallfodras hela året 0111 och står på strö, erhåller stora klöfvar,
emedan de lefva under sådana förhållanden, att de icke afnötas. De
växa till en viss längd, som betydligt öfverträffar klöfvarne hos dem,
som gå på bete på stenbunden mark, då klöfvarne afnötas. Så är
det väl bekant, att klorna växa hos foglar, som hållas i bur, så att
de icke eller med svårighet kunna gå på marken eller golfvet.
Orsaken härtill är densamma, att de nemligen, i sitt instängda läge, icke
lefva under sådana yttre förhållanden, som verka afnötande på klorna.
De växa till sin bestämda längd och kröka sig i spetsen hos dem,
som pläga vistas i träd, hvilket deremot icke är fallet lios sådana
foglar, som vistas på marken i sumpiga trakter.
Men låtom oss, efter denna inledning, öfvergå till det egentliga
ämnet för denna framställning, som är utredning af orsaken till den
olika klobildning, som normalt förekommer hos Riporna om sommaren
och vintern, hvilket är ett allmänt erkändt förhållande. Ripornas
klor om sommaren äro i de flesta fall korta och trubbiga, stundom
knappt öfverskjutande den sista tåfalangen, och om vintern alltid långa,^
med hvass spets ocli hvassa ränder, samt skålformigt fördjupade på
den undre ytan af den del af klon, som skjuter öfver falangen. Denna
fördjupning är ett uttryck af den konvexa nagelbädd, från hvilken den
utvecklat sig, ocli de hvassa ränderna äro icke annat, än de tunna
ränderna af nageln, som voro inbäddade i nagelfalsen, hvilka, sedan
de skjutit ut från densamma, förhårdnat. Dalripans klo om vintern
är således formen på en klo, som, utan att skadas af mekaniska
inflytelser, får tillfalle att växa ut till sin normala längd, sålunda
bibehållande sin normala form. Man finner derföre en fullkomlig
öfverensstämmelse mellan formen ocli beskaffenheten af vinterklorna hos
Ripor, som jag, till ett icke ringa antal, varit i tillfälle att se
härstädes om vintrarne, och äfven förekomma hos de Ripor i vinterdrägt,
som förvaras i Universitetets Finska fogelsamling.
Då Professor Nilsson ur den teleologiska synpunkten vill förklara
orsaken till formen på Ripornas klor 0111 vintern sålunda, att naturen i
sin moderliga omvårdnad om sina alster försett dem med sådana klor
om vintern, på det desamma må kunna genom isskorpan gräfva upp sina
födoämnen, anser han dessa vinterklor alldeles nödvändiga för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
