- Project Runeberg -  Årsskrift utgifven af Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala / Första årgången /
130

(1860-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

sig på sådana olika lokaler, skall man finna att Ripor, som om
sommaren vistas på ängar, icke hafva korta, utan långa klor, om ock
icke fullkomligt så långa som om vintern, då sådana, som uppehålla
sig å steniga backar, hafva ganska trubbiga och korta klor, som knappt
sträcka sig längre än den sista eller tredje falangen, på hvilken klon
förekommer. Häraf synes man klarligen kunna draga den slutsats, att
olikheten i klornas form om vintern och sommaren beror derpå, att
desamma om vintern, då marken är betäckt med snö, icke a/notas
och af sådan anledning utväxa till sin normala längd, då de, sedan
snön försvunnit på marken, afnötas, hvilket inträffar olika på olika
lokaler, allt efter markens mer eller mindre stenbundna beskaffenhet.
Starkast är naturligtvis denna afnötning hos sådana Ripor, som
uppehålla sig å steniga backar, så att då afnötningen nått sin höjd, klorna
hos dessa knappt sträcka sig längre än tåfalangen, då deremot
afnötningen är ingen eller ganska ringa hos de individer, som uppehålla sig
å mosslupna ängar, Klornas olika form hos Riporna om sommaren
kan sålunda med lätthet förklaras genom lokalens olika afnötande
inflytande på desamma, likasom den hos alla individer likartade
beskaffenheten af klorna om vintern finner en naturenlig förklaring
derigenom, att dessa olika inflytelser icke äga ruin om vintern, då marken,
så olika den än må vara om sommaren, öfverallt är betäckt af snö,
och de yttre inflytelserna på klorna således öfverallt likartade. Denna,
såsom mig synes, ganska naturliga förklaring af förhållandet vinner
full bekräftelse, derigenom att, om man å vinterklon af en Dalripa
afskär de delar af klon, som öfverskjuta falangen, och filar bort de yttre
lamellerne af hornbeklädnaden å klorna, klon erhåller fullkomligt samma
form, som de så kallade sommarklorna i sin mest afnötta form, och
att man, vid longitudinell genomskärning af klon jemte falangen hos
Ripan, aldrig finner en annan nagel under den yttre, om man
genomskär sommarklor om hösten eller vinterklor om våren, då de enligt
Professor Nilssons uppgift borde fällas, hvilket nödvändigt måste vara
fallet, om en sådan klofällning, soin Nilsson omnämner, skulle äga rum
i verkligheten. Fäster man sig åter vid nyttan af de långa klorna
hos Dalripan om vintern, kan denna vara ingen annan än att med
större lätthet kunna springa på den snöbetäckta marken, emedan de
vid sådan form på klorna sjunka mindre djupt i snön, än om klorna
vore kortare och trubbiga. De spela således hos Ripan samma rol
om vintern, som de långa klorna hos vadare, som uppehålla sig å
sumpiga trakter, såsom Parra m. fl. Sålunda synes mig den olika
beskaffenheten af klorna hos Ripan på ett naturligt sätt, i öfverens-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:05:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uarsskrift/1860/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free