- Project Runeberg -  Årsskrift utgifven af Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala / Första årgången /
248

(1860-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•248

kastade kojan (gamman) bland dess ej mindre osnygga två- och
fyrfotade innevånare hafva intagit en måltid, som säkerligen vid ett annat
tillfälle, då hungern ej förjagat all betänkligheter, skulle blifvit orörd,
— i en af de här befintliga små förrådshusen funno en ganska
behaglig sofplats på mjuka får- och renskinn.

Påföljande morgon hade vi ämnat genast afresa på båt ut genom
Langfjorden, en af T ana-fjordens vikar. Stark motvind tvingade oss
emellertid att qvardröja, och dagen användes af mig till de insamlade
växternas vårdande, hvila samt korta exkursioner, af våra medföljande
lappar såsom vanligt till omvexlande sömn och kaffekokning. Först
på aftonen lade sig vinden så mycket, att vi kunde begifva oss på
väg, och under färden lade vi på många ställen i land, på det jag
måtte erhålla en, om ock flygtig, bild af vegetationen. Jag sysselsatte
mig dessutom hela natten med att "dörja" sej och torsk, ett på en gång
angenämt och lönande tidsfördrif. Rikedomen på dessa fiskarter är
nemligen här så stor både vinter och sommar, att jag vågar temligen
tryggt påstå, att någon egentlig hungersnöd här knappt kan uppstå,
ty på 1 V, à 2 timmar kunna tvenne personer, den ene fiskande, den
andre roende, blott med tillhjelp af en på ett långt snöre fästad krok,
fånga ett hundrade af de präktigaste, fotslånga fiskar. Också äro de
berättelser, som man här ej sällan får höra om tilldragelser under den
egentliga fisketiden, så från vanliga förhållanden afvikande, att de
förefalla en främling nästan fabulösa.

På detta sätt tillbragtes hela natten och följande förmiddag.
Sedan vi på många ställen lagt i land och på hvarje blifvit belönade
med fyndet af några utmärktare växtarter, isynnerhet lafvar, utkommo
vi på Tanafjorden och seglade tvärt öfver densamma till Kjeskelviken,
der jag likaledes gjorde en kort exkursion, hvarpå en långvarig
kryssning inför Tana-fjorden begynte. Först sent på aftonen anlände vi
till en lappby vid namn Lille Molvig, hvarifrån vi måste öfvervandra
Stangn < sfjällen, de högsta i Öst-Finmarken ^2000 fot\ för att på
andra sidan om dessa erhålla en båt, som återförde oss till Tana-elfvens
mynning. Ödsliga ocli kala äro väl i allmänhet fjällslätterna
härstädes, men de nu omnämnda fjällen öfverträffa dock häruti dem alla,
ty icke mer än 7 arter risaktiga, förkrympta fanerogamer kunde jag

på stränderna bosatte, som hufvudsakligen hemtar sin föda ur hafvet. Med afseende
på renlighet i boningarna kan knappt någon jemnförelse komma i fråga, — men
erkännas måste äfven, att ett omdöme i detta hänseende måhända utfaller till fjäll-lappens
förmån mest af den orsaken, att han genom den ofta inträffande flyttningen af sin
kåta ]ià flera ställen qvarlemnar den orenlighet, som den i torf-kojorna boende år från
år samlar på ett ställe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:05:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uarsskrift/1860/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free