Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biilr.ng till Svenska Stadsförfattningens Historia.
187
bådas utveckling framträdde nya olikheter. De Tyska städerna
utbildade sig i motsats och strid mot andra samhällskrafter och blefvo
derföre nödsakade att jemte ständigt öppnadt tillträde för enskilta nya
medlemmar strängt isolera sig från nyssnämnda krafter såsom helheter
betraktade. Sådane voro den öfverherrliga myndigheten, adeln och
presterna. Huru de Tyska städerna befriade sig från den
förstnämndas direkta inflytande, hafva vi nämnt; äfven mot de senare intogo de
en strängt sluten hållning och sträfvade att bibehålla stadsväsendet
rent och oblandadt af främmande tillsatser. Så hafva de Lübska och
Hamburgska rätterna uppställt följande energiska rättssats: ingen
riddare skall bo inom stadens weichbild •). Likaledes funnos garantier
mot presterskapets intrång. De Svenska städerna hade deremot
uppvuxit ur fredliga förhållanden under Konungamaktens hägn och ur
landsrättens sköte; ehuru det borgerliga elementet af naturliga skäl der
herrskade så godt som uteslutande, fanns dock till en början för dem
intet skäl att omgifva sig med stränga skrankor och skarpt begränsa
sig mot de andra klasserna, hvarföre äfven dessa snart i skydd af sina
privilegier började inflytta och njuta af borgarnes förmåner utan att
underkasta sig deras skyldigheter. Häraf uppväxte en långvarig strid
mellan de olika elementerna i städerna, ur hvilken det borgerliga slutligen
framgick segrande. - Således finna vi i Tyskland de mest olikartade
elementer för sitt rättsskydd sammanslutna till en strängt begränsad
kommunalenhet, i Sverige en likformig befolkning förenad på samma
lokal för vissa gemensamma ändamål, i början utan behof af exklusiva
rättigheter och derföre öppen för främmande elementers inblandning.
Förhållandet ändrades snart för de Svenska städerna med adliga
Frälsets inrättande. Redan Torkel Knutsson synes efter de Nordtyska
städernas förebild hafva förbjudit allt frälse i städerna 2), men detta har
visserligen icke blifvit efterlefdt, och Frälset gick par la force des choses
omotståndligt framåt. Ar 1335 hör man från Upsala, att adel och
och prester på sina köpta gårdar fritogo hvarjehanda näringsidkare
från stadens kronoutskylder. Detta förbjudes, och det förklaras, att
alla stadsinnevånare, såvidt de idkade handel med de öfriga
byamännen, skulle deltaga i nämnda skatter 3). Häraf finner man, att de
nä-ringsidkande i några städer redan såsom de egentliga byamännen
begynt skilja sig från alla som icke drefvo borgerliga yrken. Frälsets
1) Erensdorff a. st. s. 191, Hegel a. st. II, s. 451.
2) Enl. ett gammalt register å Sthms Riis,Ark.
3) Dipl. Sv. 3126. Jmfr för:fs Bidr. till Sv. städ:s etc. s. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
