Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Colstrup. 41
På tal om tidsbilder väntar man nästan, at en sådan,
sammanhängande med trolldomsväsendet, om hvilket vid
samma tid så mycket ransakades i Kongelf och Marstrand,
äfven här varit at skåda. Och så är det, här som
annorstädes fästad vid en qvinnas namn, som dessutom står i
ej så litet sammanhang med den ofvan nämnda Elin i
Stafsäng. Det är i synnerhet om en Karin Jons, Elins
syskonbarn, som en mängd rättegångssessioner förekommo
1670—1674 2), och vid en del af dem var Colstrup när-
5) Den långa rättegången inledes dermed, at Karin skulle
vållat, det en annan qvinnas, Marthas, ”bissmär” blifvit förringad,
så at han til andra förhöll sig i vigten som 5 til 6, och derföre
blef ”skjäldet för en trållpacke”. Bäst som de tvistat derom ”fick
Marthas ko ondt samma natt, at man måste reise hender i 4 ugers
tiid, och (hon) har ännu ondt”. En annan gång hade M. för en
hönas skull slagit K. blodig, ”fördy hon var rädd at K. skulle göra
henne något ondt, och då hade M. en lamunge, och den fick ondt
så at ögene bleff så store på hannem och at han hvarken ville äde
eller dricke”. Ungefär samma historia om förhexade kor, förderfvad
mjölk, maltbrygd. o. s. v., allt af samma qvinna. Det hade blifvit
sagdt (på Skaftön) om henne: ”I fattige qvinde vill gärna nähra
eder, mäns eder naboeqvinde hafver eders lycke frå eder; hun
hafver satt ett horn ned i eders tomt, så länge det står der, har I
ingen lycke”. Rätten inlåter sig på de mäst minutiösa frågor
rörande maltet, det deraf beredda ölet, o. s. v. Ett qvinligt vitne
(och nästan inga andra förekomma) intygade, at hon högtidligen
nedkallat förbannelse öfver jorden och dess gröda. En dag arbetade
Rätten halffjärde timmar för at få henne til at bekänna; förgäfves.
Mellan rättegångsdagarne dömdes hon ”at sitta i byfogdens hus och
man skulle gifva henne lijtet mat och drick, men låta hende intet
sofva”. Dagen derpå förmantes hon ”bekänna sin sanning och intet
skämma sig för verlden att bekänna sina synder, som Gud
allsmäktigste seer så skarpt til med henne, och helffvetes plågor at straffe,
så framt hon icke omvänder sig til Gud, emedan nådens tid är”.
Men hon sade sig fortfarande ”ingen trolldom” afveta och ingen
”satans konst”. Kyrkoherden hade henne lika fruktlöst i förhör.
Dagen derpå förmante Rätten henne, ”efter flitig bön til Gud”, at
bekänna, hvem som förfört henne. Hvarken hot med tortur eller
lock med mildradt straff halp. ”Om de icke ville tro hennes und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
