Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schröder-. 129
dedicerar til sina ”föräldrar:” handlanden Carl L.
Limmerhult (alltså stjuffar) och modren, född Hammar.
Prestvigd vardt han 1766. Vicarierande rector i
Uddevalla 1772 och året derpå ordinarius *). År 1777
skref lector Wallenstråle (i bref til Stricker):
”Kyrkoherden Lundborg i Marstrand, en stolt man, har af
vänskap för Rector Schröder afsagt sig voteringsrättigheten (1).
Uddevalla är ett stolt pastorat”. Vidare: ”Rector i
Uddevalla, ung, men snäll och rik, lär draga af med bruden”
(pastoratet) **) och sedermera: ”utnämnd til Uddevalla och
prost(1) har a parte capital 40,000 Rdr smt” ***), en be-
*) ”Det hedrande loford och makalösa vitnesbörd”, som biskop
Lamberg gifvit Schröder i recommendation til rectorssyslan,
erkänner magistraten i bref til Lamberg den 19. Juni 1772. —”Dock
har rykte varit, at herr mag. Lindberg sökt samma sysla efterstå,
hvarifrån han förmodligen lärer sig begifva, sedan herr mag. Schröder
såsom en sökande sig dertil anmält”. Utnämningen var magistraten
sinnad at upskjuta til riksdagens slut.
*») Då han fått de flesta rösterne, bad magistraten consistorium
förorda honom hos kungen til utnämning (bref til Cons. den 22
Okt. 1777).
* ) Med anledning af sagda utnämningsår tage vi oss friheten
införa en episod om en qvinna härifrån, som ungefär samtidigt
regerade, eller rättare förhexade, den fånige Christian VII. Hon,
”känd för sina groterska former” och ”hemtad från en krog” var
fullt värdig denne den liderligaste af Danmarks kungar. ”Denna
qvinliga Hercules hette Edda och var dotter til en fiskare från
Uddevalla i Sverige”. Danmark regerades då å ena sidan af
kungens styfmor, den gräsliga enkedrottning Juliana, och af den
fromhetshycklande ränksmidaren, f. d. presten och professorn, nu
ministern Ove Gullberg. At bortjaga båda, såsom kungens ”onda stjernor”,
var det råd Edda gaf sin kunglige älskare, och hade han vågat,
som han nog velat, följa detta råd, så hade det ofelbart ländt til
Danmarks lycka, der det var den tiden som mäst ”något ruttet”
(säsom Shakespeare skref om dess fordom), ja, mycket ruttet, och
den ruttnaste var kungen sjelf, som til sin och landets ofärd låtit
de gemenaste hofintriger förleda sig at döma den kraftfulle Struensee
til döden och efterträdas af Guldberg. (Se Oettinger, Danska Hof-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
