Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Pastores.
slag til Gällstads comministratur jämte Christen
Linderoth, då dessa, framdeles tvänne storheter, fingo vika för
en Stenbäck, som var allt annat än en storhet.
Vi måste här nämna en tredje storhet, Wallmark,
framdeles Cancelliråd, med hvilken den intima bekantskap
väl gjordes i Lund under studentåren, til följd af hvilken
en brefväxling upstod, som varade länge och finnes i
Kongliga bibliotheket förvarad och kan gärna anses såsom
en god historisk källa. I ett af dessa bref 1800 säger
Rabe hafva tänkt taga frågan om kejsarinnan Catharina
I:s nedstammande från Rabeska slägten til
disputationsämne och varit en lång tid sysselsatt dermed *). Skada,
at det ej kom from Sounds to Things. Han tillägger:
»jag vet ej hvad som talar hos mig för adelen, men jag
har medlidande med den såsom med vackra kullar, som
skola afskäras, för at fylla träsken”. Ett kuriöst omdöme,
hvilket nästan äfven kan sägas, om än vackrare, om det
han skrifver; ”Kyrkoherde Lundqvist säges vunnit K.
Majts tilstånd at gifta sig med sin svägerska mamsell
Borritz, och anses han af somliga derigenom begå en stor
synd; jag anser synden för ingen, men dock honom såsom
prest fela, ty såsom sådan bör han vika för andras
fördomar, så snart det angår honom sjelf och han
derigenom löper fara at gifva förargelse eller störa andras
samvete”. Vidare: ”högaktar jag ett snille för dess egen
skull, huru oinskränkt (blir) min aktning när det erkänner
sin menskliga gräns, när det bugar sig, så att säga, för
det högre Ijuset, när det besitter den likså rara, som
lyckliga egenskapen at upriktigt frukta Gud!” År 1807
skall han skrifvit ett såsom ”särdeles qvickt” bedömdt
*) Om ovissheten af hennes slägtskap, t. o. m. af hennes
ålder och namn (antingen hon hette Catharina eller Martha), kan
man se Oettinger a. st. 3: 354 fj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
