Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - b. Comministrar eller capellaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forsberg. Beckeman. 211
köpman Mattson, en qvinna, som högeligen hedrade sin
faders minne; och Anna Margareta, som, uptagen som
barn i S. Kamps hus, dog i Slöinge omkr. 1875, nära
80 årig. Modren lefde 90 årig (1853) hos slägtingen
pastor E. Lindberg i Abild.
M. Erik Magnus Beckeman: 7798 fj. Född i
Romeled 1777 landtmätareson. Från Skara til Lund 1791,
der magister 1796 och prestvigd s. å. Omröstningen i
Uddevalla var: N. C. Bohlin 49, S. N. Palmgren 2 och
B. 132. Eljest plägade Beckeman få enhällig kallelse
hvart han sökte, såsom til Solberga och Tanums gäll.
Han ansågs för stiftets mäst begåfvade predikant; och
dock hade han från början haft mäst håg för
militär-Ät han predikade ”utan papper” och vann ett ”bifall, som
gränsade til beundran”, anmärker Hagborg i
minnesteckning uti Vitterhetssamhället, hvars ledamot Beckeman var.
Han imponerade för öfrigt med en viss præstantia corporis,
ej mindre än med sitt milda skaplynne. Han vardt pastor
i Morlanda 1802, och prost 1814—1830.
Prestmötespredikant 1822 och framdeles ledamot af nordstjerneorden.
Jubelmagister 1847 och dog 1848. Han var gift med
M. H. Busch, vågmästaredotter från Uddevalla. Barnlös.
så at scholan öfvergafs af mästaren sjelf”. (Se Sverig. Sköna Lit.
3 upl. I: 533.) Vi ha erinrat härom för at påpeka, huru äplet
stundom faller från trädet och det så långt som gärna är möjligt:;
ty til fadrens nyktra christeliga predikosätt var den onyktre sonens
rena motsatsen, och det vitnar om ej ringa blrist på andelig
nykterhet hos en samtid, som kunde köpa och läsa dylika
”predikningar”, som I. C. S.s. At han fick, Informator på Gullbringa,
tilstånd at predika i Solberga och Torsby (1823), men at A. Bruhn
vägrade sitt samtycke dertil, emedan ”hans lefnad var tvetydigt
känd”, anmärkes til yttermera visso. Ett bland de sorgliga
exemplen at ofta nog de frommaste prestmäns söner som måst declinera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
