Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. Särskilda lokalminnen - 2. Gränsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Gränsminnen.
efter han begynte med sin andeliga lekmannaverk-
Hvad? Vänskap! fins det vänskap? Eller bo
Blott list och svek på menskans tunga?
Är det Sirener som ur hjertat sjunga
Den sköna sången om en evig tro?
Se, öfver grafven står en blodig stjerna,
Står der till domen: se den gerna,
Om dygd och ära i ditt sinne gro.
Du fader! vänta ej din son tillbaka,
Du kärlek! skrif till honom ej din skrift.
Hans sol gick ned i blod: ack! höstens vindar skaka
De gula löfven ner, att leka på hans grift.
Der bäfvar aftonen med purpurstänkta lockar
Och ungmön nära der ej någon blomma plockar,
Hon räds, der spökar än den rysliga bedrift.
När månen i en dunkel midnattstund
Ser genom trädens kronor neder
Och hemsk och tyst sitt silfverskimmer breder
Kring en gestalt på grafvens grund —
En hålögd, hvit gestalt, hvars blod förrinner
Ur splittrad tinning, ur hvars bröst blott hinner
En pressad suck med döden i förbund;
Ol det är han. Hans stämma ljuder klar
Från mullens famn, der mördarjern ej sårar:
”En vän jag ägde; satt jag ej i tårar
Bredvid hans sjuksäng nätter, dar?
Acklut mitt öga refs. Som böljan bortgår stilla,
Så glömmes hvarje ouppsåtlig villa,
Men Cainsmärket står i evigheten qvar.”
Kom bröder! på hans stoft en ed vi svära;
En mörkrets tanke skall ej ingång få
Uti vår själ med fridens mantel på,
Vår brud skall bli vår egen ära;
Ty öfverallt för Domarns blick vi stå,
Och bröder skola älska blott: det rena,
Det trogna hjertat täckes Gud allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
