Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 5 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
UNGDOMSVÄNNEN
Under sin strävan att sålunda bevisa sig vara en sann krisfen, kommer eri
kristens säregna ställning till en i synd fallen värld, i vilken han alltfort befinner
sig, att vålla en mängd svårigheter och lidanden. Den frimodiga bekännaren av
Kristus blir illa tåld, hånad och utpekad såsom en dåre och belägges med giftiga
smädenamn. De forna vännerna draga sig tillbaka, och i den krets, man förr
umgicks, betraktas man som en främling. Ja, kanske även ens närmaste uppträda som
fiender. Den Kristusälskande står där snart ensam, oförstådd, utskrattad, beljugen
och avskydd såsom en farlig brottsling. Är man i tjänst, kan det lätteligen
hända att till allt det övriga kommer även förmäns misstroende. Förut var allt
så bra, och man kanske t. o. m. stod i gunst. Men nu blir man tillbakasatt och
förbigången, och alla ens handlingar granskas tiodubbelt noggrannare än förut, detta
just nu, sedan man blivit mycket samvetsgrann och sköter alla sina åliggande med
yttersta trohet såsom inför Gud. Att då bliva betraktad och bespejad såsom en
oärlig person kännes i sanning bittert.
Det är därför inga ringa ting att under sådana förhållanden förbliva trogen
Kristus och med frimodighet bekänna hans namn. Kommer därtill, att ens framtid
står på spel just för bekännelsens skull, att fattigdomen hotar bryta sig in såsom en
stråtrövare och’att gamla vänner hånande säga: »Håller du ännu fast vid dm
ostraff-lighet?» Då kan även den starkaste man börja svikta, synnerligen om frestaren
säger: »Allt skall bliva annorlunda för dig, blott du faller ned och tillbeder mig».
Det arma, bävande hjärtat tyckes rent av benäget att lyssna till tjusarens röst. Om
du, min läsare, har några erfarenheter av liknande slag, då vet du, att dylika stunder
av frestelser och prövningar äro bittrare än något annat. Det är, som om mörkrets
furste sökte till det yttersta beröva en tron på Kristus. Just i sådana stunder gälla
Jesu ord: »Var och en, som bekänner mig inför människorna, honom skall
Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför
människorna, han skall ock varda förnekad inför Guds änglar.»
Det fordras mod till för att bekänna sin kristna tro. Det fordras ett kristligt
mod, ett mod, som endast den Helige Ande kan giva. Men det är något
förunderligt med själva erhållandet av detta heliga, oförskräckta mod. Man får det icke alltid
just då, när man tycker sig mest behöva det. Det vill synas, som om Gud först
ställde oss på prov, läte oss komma i stort bekymmer och djup förlägenhet för att
dymedelst lära oss känna vår egen vanmakt och världens ondska. Han vill därmed
hos oss verka en än djupare avsky för världen och en än djupare kännedom
om vår egen vanmakt, på det att vår bön om hans hjälp må bli så mycket
allvarligare och vi utan förbehåll må kunna överlämna oss i hans trofasta vård. Då
får Guds kraft uppenbaras i vår svaghet, och vi bliva segervinnare.
Lycklig är den, som står fast i sin bekännelse, oavsett vad det än månde kosta
honom. »Den som övervinner, han skall så klädas i vita kläder, och jag skall icke
utplåna hans namn ur livets bok, och jag skall bekänna hans namn inför min Fader
och inför hans änglar.» Förläna oss nåd, o Herre, att troget bekänna dig i en
syndfull värld! S. M. Fredén.
•I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
