Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 5 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jESSiet är liv och rörelse på Stockholms
Ip|lM| central. Nattsnälltåget till Malmö
ijjgjB skall avgå om tio minuter. I en
^lüa damkupé står en liten grupp, vars
medelpunkt en cirka tjuguårig flicka synes
vara. Äro vi indiskreta nog att lyssna,
skola vi snart finna, att så är förhållandet.
»Du har väl allting med, Birgit lilla?»
frågar en lång, ung
man, av likheten att
döma hennes bror.
Hon låter blicken
glida över de i nätet
placerade
reseffek-terna. »Ja.» —»Om
du finge trevligt
ressällskap», säger en
av vänninorna, »det
ser ut,som om ingen
mer än du hade lust
att resa i damkupé.»
»Då får jag ju hela
båset för mig själv
och kan sova bort
en stor del a v resan »,
svarade Birgit
muntert, »och om det
som vanligt’ blir svårt att sova på ett
skakande tåg, så kan jag ju i fred och
ro i tankarna åter genomleva allt trevligt,
jag haft dessa veckor.». »Bara det blir
varmare än nu, ty nu kan sannerligen
temperaturen avkyla de varmaste och
soligaste minnen», infaller en annan av
vännerna med en lätt rysning av köld.
»Hoppas det blir varmare, då tåget kom-
Tåget gled ut. Ett par ivriga viftningar, och de kära
ansiktena försvunno."
mit i gång, eljes fruktar jag, att du får
en obehaglig avslutning på lustresan i
form av en grundlig förkylning», säger
brodern med en orolig blick på systern,
»väl att mars ej visat sig så bister som
i kväll under ditt besök.» I detta
ögonblick synes en ung dam med en resväska
i handen i kupédörren. Med en blick på
sällskapet, som gott
kunde fylla kupén,
om de skulle med
alla, frågar hon: » Är
det upptaget?» —
»Nej, för all del, det
är bara jag, och jag
blir glad att få
ressällskap», svarar
Birgit.
Nu var det tid för
dem, som skulle
stanna kvar, att stiga
av tåget. Birgit
följde sina vänner ut.
Det var trångt som
vanligt därute på
plattformen. Alla
hade ju släkt och
vänner att säga farväl åt. Birgit lade
märke till en ljuslockig ung man, som
bytte glada avskedsord med en grupp
upprymda unga män, och hörde dem
livligt beklaga den unge mannen, som
nu måste avbryta det glada storstadslivet
för att gräva ned sig i en landsortshåla.
Nu gled tåget ut. Några ord till, ett par
ivriga viftningar, och de kära ansiktena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
