Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 5 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UN-GD OMS VÄNNEN
79
Rar üåckelsen kom till Högåsen.
ett blad ur den inre missionens historia.
Av doktor P. Hedström.
Söndagen efter mötet i danslokalen
samlades större delen av byns äldre och all dess
ungdom i Sörgården. De "voro såsom inför
Gud församlade", och Guds Helige Ande tog
hand om mötet. Det blev ett underbart möte.
En andaktsfull tystnad rådde, och Maria
sjöng en sång, vilkens melodi hon under
veckan inlärt med tillhjälp av sitt
psalmodi-kon, en samlingssång: "Ack, saliga stunder,
som Jesus oss ger––Johan
ackompanjerade på sin fiol. Så uppmanades
Johan att föreläsa något ur den heliga boken,
men överväldigad av glädje över den frid
han ägde och över stundens allvar förmådde
han ej mer än uppläsa orden: "Den som vill,
han komme, och den som törstar, han tage
livets vatten för intet." Mera behövdes icke
häller nu. Det blev ett personligt möte
mellan Jesus och själarna. Det blev
syndabekännelse och tacksägelse. Flera av de
församlade, särskilt av de unga, kommo till
tron den aftonen och fingo sina namn skrivna
i livets bok. Som naturligt var, fortsattes
mötena efter det enkla och andefyllda
program, de från början hade. Maria sjöng med
övertygelsens värme sin älsklingssång om
"den underbara källan" samt några sånger
till, som hon lärt sig, såsom: "Guds barn
jag är, ack saliga ro och glädje". Och
alltefter som sångerna lärdes, sjöngo de andra
församlade med. Det utvecklades ej så liten
iver under veckan för att lära sig en ny sång.
Och Johan var vanligtvis den, som föreläste
ett stycke ur bibeln samt gjorde några enkla
tillämpningar med anledning av det upplästa,
och så blev det personliga samtal samt bön
med tacksägelse. Allt gick till väga enkelt
och ursprungligt i den första kärlekens
hänförelse vid dessa förstlingsmöten, vilka Gud
så rikligt välsignade, att, när man kommit
ett stycke in på det nya året, de allra flesta
av byns innevånare, ej blott de unga utan
ock de gamla, voro omvända till Gud. Glädje
och stor frid rådde i den unga församlingen.
De voro såsom i den apostoliska tiden ett
hjärta och en själ. De förstodo varandra,
de gamla de unga och de unga de gamla,
och kärlekens banér vajade över dem. Så
ofta det lät sig göra, kommo de tillhopa till
gemensam uppbyggelse. Förrådet av kända
sånger var ej stort, men de sjöngo om och
om igen, dem de kunde, och efterhand tiII-
(Forts. fr. föreg. n:r).
kommo nya. Huvudsaken för dem var, att de
"sjöngo Herren i sina hjärtan". Såsom från
början av väckelseu höllos mötena fortfarande
i Sörgården, där både hjärtan och rum stodo
öppna. För barnen i byn kom ock snart nog
söndagsskola tillstånd. Johan hade gossarna
och Maria flickorna. Det var en skön syn
att se dessa barn med bibel och sångbok
under armen gå snällt och stilla-till sin
söndagsskola, uppmärksamt övervara densamma
och lika stilla, soi|^de kommit, vända åter
till sina hem.
Pastorn, som höll det första mötet i
Sörgården, då Maria kom till liv i Gud,
besökte så ofta det gavs honom tid den unga
församlingen i Högåsen, därvid det var
honom angeläget att framhålla vikten av att "de,
som satt sin hand till plogen, ej såge sig
tillbaka" utan hölle stadig kurs mot himmelen,
"görande sin kallelse och utkorelse fast" samt
"tillväxte i nåden och vår Frälsares, Jesu
Kristi kunskap." Han hjälpte dem ock med
ordnandet av den andliga verksamheten.
De önskade nämligen bland annat få besök
av någon lekmannapredikant. Pastorn
ombesörjde då, att en nu för längesedan
hemgången, i vandeln stilla och gudfruktig, i
anden brinnande och rikt begåvad
resepredikant även besökte Högåsen. Hans be
sök där blevo av stor betydelse för den unga
församlingens fortsatta verksamhet.
Det var vid mitten av juni månad.
Sammankomsterna höllos nu ute i det fria. På
Sörgårdens ägor fanns en kulle, rikt beväxt
med lummiga, mycket vitstammiga
björkar, sådana som endast det nordliga Sverige
kan framvisa, samt klädd med en yppig
vegetation av välluktande konvaljer och
gullvivor, backvioler och midsommarblomster
m. fi. växtvärldens sköna skapelser. På
denna kulle voro nu denna obeskrivligt vackra
junisöndag alla Högåsens äldre och ungdom
samlade till friluftsmöte. Mötet började med
den stämningsfulla psalmen "Hela världen
fröjdes Herren —–-". Den sjöngs med
kraft i*trons fullvisshet, och den hördes vida
omkring. Det var oförgätliga, dyrbara timmar,
de församlade upplevde den dagen. Jesus var
så nära, envar kände en försmak av den
tillkommande världens fröjder. Och när
junisolen höll på att dala bakom bergen och de
stora skogarna i väster, avslutades mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
