Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 5 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
UNGD OMS VÄNNEN
namn leta sig till hela dess utsträckning.
Sådana namn som London Wall
(Londonmuren), Aldgate (den för alla öppna
porten), Hounsditch (diket utanför muren),
Moorgate (porten åt kärret) och en mängd
andra tala ett tydligt språk. Knappt var
muren färdig, förrän stadèn angreps av
britterna, vilka dock då tillbakaträngdes
av Theodosius d. ä. Romarna måste
dock vika till slut. Sedan regerade britter
och danskar i staden, till dess saxerna
under Alfred drevo dem ut ur staden, som
gjordes till huvudstad för hela
England. Han fann innanför London Wall
blott ett vanligt läger och muren
hoplappad med timmer från de gamla
blockhusen. Han byggde upp staden, gav den
lag och rätt, öppnade nya portar i muren
och upprättade marknadsplatser, vilkas
namn kvarstå än i dag i namn på gator:
Eastcheap (östra marknaden) och
West-cheap (västra marknaden). Staden kallades
nu Londonbyrig, senare Londonborough.
Danskarna gjorde nya försök att återtaga
sitt välde, men misslyckades. Efter
Aethe-heds blodbad på danskarna den 13 nov.
1002 intog deras anförare Knut trakterna
söder och väster om staden, men lyckades
ej, trots att de förde sina fartyg genom
en grävd kanal förbi staden, att intaga
den. Genom freden, som slöts, blev dock
staden Knuts. Sedan togs den av
normanderna under Wilhelm I Erövraren.
Han gav dess invånare genom en skriftlig
försäkran, charter, rätt att åtnjuta samma
frihet som förr. Denna »charter» visas
än i dag i Guildhall och lyder så:
»William, konungen, hälsar William, biskopen,
och Gosfrith, hövdingen, och alla borgare
i London, fransmän och engelsmän,
hjärtligt. Jag gör eder kunnigt, att jag vill,
att I alla skolen vara delaktiga av de
privilegier, I ägden under konung Edvards
tid.»
Normandernas argument var dock alltid
ett citadell, och ett sådant påbörjades av
Wilhelm Erövraren på Tower Hill. Hans
charter förnyades av Henrik I år 1100.
Omkring 90 år senare fick London sin
första borgmästare, Henry Fitz-Alwin of
London Stone, och under konung John
blev det stadgat, att borgmästaren skulle
väljas för blott ett år, vilken sed följes
än i dag. Och sedan dess har staden
sett många, många nya härskare krönas
och många borgmästare från sitt tjänsteår
återgå till sin näring igen, men ingen,
som då stod och betraktade London Stone,
som redan hunnit bli ett minnesmärke,
kunde väl ana, att den lilla staden skulle
växa ut till den nuvarande jättestaden vid
Thames.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
