- Project Runeberg -  Ungdomsvännen : illustrerad tidning för Svenska Missionsförbundets Ungdom / Årgång 22. 1918 /
112

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 20 Maj - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

UNGD OMS VÄNNEN

ett betydande arbete i ett flertal
kommittéer, sångbokskommittén,
bokförlagskommittén m. fi.

Norberg var sedan den 9 juli 1880 i
äktenskap förenad med Hilda Maria
Lindström.

*



Med Norberg har ännu en av den
svenska frikyrkorörelsens förgrundsfigurer
gått bort. Det är för tidigt att döma om
betydelsen av hans insats, medan hans
stoft ännu är ovan jord, men visst är, att
hans namn måste nämnas bland våra
främsta.

Norberg var en hövdingagestalt. Väl
var han född långt ute på landet i ett
fattigt hem, men hans begåvning och
hans personlighet passade ej för en
avkrok av världen. Utan att vilja
framhålla sig själv måste han komma i
händelsernas brännpunkt. Med åren
förvärvade han ock en personlig pondus och
en auktoritet, som blev avgörande för
många i olika frågor och olika lägen i
livet. Kanske blev han ock för mången
mera självständig natur ibland för
auktoritativ i sitt framträdande. Visst är, att
han satt inne med en rik fond av
kunskaper, vilka han ock förstod att utnyttja,
så att de blevo fruktbärande även för
andra.

Hans läggning var konservativ, men
han saknade ingalunda blick för vad
tiden krävde i reformväg, framförallt inom
missionsverksamheten. Där var hans blick
mera öppen än de flestas något som bäst
kanske visas av det reformprogram för
söndagsskolan, han dikterade blott en vecka
före sin död såsom manuskript till en
broschyr. Hans konservativa grundsyn
gav ock färg åt hans politiska övertygelse,
ehuru han nog i grund och botten var
mera moderat, än det stora flertalet visste.
Partiman av utpräglad färg var han aldrig,
och han kunde vid politiska val rösta åt
vänster, om han ansåg det kunna gagna
en god sak. Av mången blev han
ansedd för urkonservativ i politiskt
avseende, vilket säkerligen var ett misstag.
Ett belysande ord ur ett samtal i politiska
frågor kan här vara så gott som bevis:

»Jag är lika rädd för Trygger som för
Branting.» Då just politiken varit det
område, där det stått som mest strid om
Norbergs namn, kan ett sådant ord vara
belysande nog.

Inom teologien framträdde Norbergs
konservativa åskådning bäst. Stridbar som
få, var har alltid redo till kamp, då Sions
murar angrepos. Den heliga skrifts
gudomliga auktoritet hävdade han frimodigt
och med framgång. Han stod här som
en värdig vapenbroder till lektor P.
Waldenström, om ock de två i annat kunde
stå som motståndare till varandra. Som
teolog var han framför allt dogmatiker.
Det begreppsmässigt klara var för honom
A och O, även när det gällde de eviga
tingen, och han kunde också mer än de
flesta giva skäl för det hopp, han hade.
Denna hans dogmatiska läggning
framträdde ock i talarstolen, där hans
predikan alltid var klart utredande och logisk.
En viss kärvhet i framställningen bidrog
ock till att göra hans predikan mindre
tilltalande för den, som blott ville njuta
utan att tänka.

Norberg var betydande som predikant
och skriftställare och har säkerligen fått
visa mer än sökande själ rätt. Hans
framställning var klar och logisk men
aldrig torr och tråkig och hans nit för
människors frälsning kom ofta hans
hjärtas dolda känslosträngar att vibrera.

För den, som blott kände J. P.
Norberg från tidningspressen och debatterna,
var han en kraftnatur, en orädd kämpe,
som både tog och gav hugg utan att
blinka. Hans vapen var ofta storsläggan,
även när han kunde dräpt till med ett
mindre, men han stred aldrig för stridens
egen skull. Och den, som kom honom
närmare, anade kanske, att hans kärva
och sträva na’ur blott var kämpens
slamrande rustning men icke hjärtats fördolda
människa. Norberg var i grunden en
ganska känslig natur. Det kunde
framträda på tu man hand, då man kunde finna
debatternas väldige kämpe nog så vek.
Motsatserna beröra varandra i en
människas liv.

Norberg var en arbetare som få. Aldrig
drog han sig undan för en uppgift, även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:08:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/udv/1918/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free