Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 5 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
UNGD OMS VÄ NNEN
säker på, att det i något hänseende finnes synd bakom. Mer än ett hem, som
började i rättfärdighet och frid, har sedan upplösts i orättfärdighet och bitter fiendskap.
Detsamma se vi också i den moderna klasskampen. De rikas övermod och
förtryck mötas av de fattigas avundsjuka och vilda hat. Synd sättes mot synd, tills
Tlela samhället liknar en sjudande häxkittel av bitterhet och strid, där allt gnisslar
och gnäller och endast med stor svårighet kan hindras från att falla fullkomligt i sär.
Den sista utvecklingsfasen möta vi i förhållandet mellan folken. Dat stora
kriget har visat, vart syndens väg leder i detta hänseende. Europa ligger slaget,
blödande och krossat. Det är söndersplittrat in i sina djupaste grundvalar genom
en bitterhet, som kan förtälja oss åtskilligt om krigets innersta orsak: den synd åt
vilken de västerländska folken hängivit sig.
Men syndens verkningar kunna skådas ännu längre och vidare ut i tillvaron.
Fiendskapen mellan människor och djur och striderna mellan djuren inbördes visar
oss syndens följder på naturens lägre plan, splittringen och disharmonien mellan
himmel och jord visa oss dem på ett högre område.
Döden, syndens följd, är också syndens avbild. Anden skiljes från kroppen»
kroppens olika delar falla sönder, och snart är allt förvandlat till idel stoft. Köttets
strid mot anden och disharmonien inom syndarens själ illustreras här även i den
fysiska tillvaron.
Så går Gud till sitt frälsningsverk att stifta frid och försona. I stället för att
som stormakterna söka stifta frid genom att utgjuta varandras blod, stiftar Kristus
frid genom att giva sitt eget. Och han lär oss på samma gång, att våldefs väg
aldrig leder till frid. Endast genom kärlek och inbördes hjälpsamhet, där den ene
uppoffrar sig själv för den andre, kan frid vinnas. Det är den fulla förlåtelsen och
kärleken, som bilda fridens grundval. Detta gäller på alla livsområden. Striderna
inom den enskilda människan, tvisterna mellan olika familjemedlemmar, folkklasser
och nationer kunna vinna en fullständig avslutning endast på detta sätt. Och vi tro,
att den stora friden skall komma en gång. Ty det är Gud, som stiftar frid. Han
skall genomföra, vad han börjat, och med sig försona allt. Må då var och en av
oss först själv söka frid med Gud och sedan av all kraft med honom deltaga i
fridstiftandets gärning! A. A—n.
Tillförsikt.
Jag skall icke fråga varför;
Jag tystar dem i min själ,
Ty allt, vad du till oss sänder,
Det vet jag sker för vårt väl.
Är lidandeskalken bitter
Och sorgen tung och svår,
Jag tackar för faderlig aga
och kysser den hand, som slår.
Jag skall icke fråga varför ■—
En gång skall jag se allt klart.
Då frågorna få sin lösning,
Det dolda blir uppenbart.
En gång skall ju evigheten
Avslöja sin hemlighet
Och då skall jag höra ett »därför»
Besvara, vad nu jag ej vet.
ELISA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
