Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 5 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
UNGD OMS VÄ NNEN
Hav akt på dig själv!
J|jSÄ|et var för några år sedan en
ung-|Bf|jH domsförening med en bibeiklass
sJjjS» på en 15 präktiga pojkar, som
Skät med intresse och stort förtroende
sågo upp till sin ledare. De visade sig
tacksamma och tillgivna för det arbete,
som han nedlade i bibelklassen. Deras
mening om honom var, att det ej kunde
finnas en ungdoms- eller juniorledare,
som vore bättre skickad härför än han.
Hans inflytande över dem var synnerligen
stort, och somliga syntes vilja helt
tillhöra Herren.
En gång, då de möttes till fortsatt
bibelstudium, hade ledaren synnerligen bråttom,
ty han skulle nödvändigt vara på en annan
plats litet senare på kvällen. Han
skyndade därför genom det givna ämnet och
lämnade dem sedan med en uppmaning
att själva fortsätta en stund.
Hans beteende verkade litet främmande,
och när han gått, började gossarna spörja
varandra om orsaken till, att deras ledare
hade så bråttom. »Jag misstänker, att
han skulle gå till teatern», sadeN en av
dem. Detta betvivlades av de andra, som
menade, att något sådant kunde ej vara
möjligt. Men den förstnämnde tycktes
liksom veta något och höll i sig. När
de så samtalat därom, beslöto de att själva
gå till teatern för att övertyga sig om,
att den, som antagit, att deras omtyckte
ledare skulle vara där, hade med sin blotta
misstanke gjort honom stor orätt.
Hela skaran tågade alltså till teatern,
och där — satt deras lärare och ledare!
De fingo straxt syn på honom, och det
dröjde ej många minuter, förrän även han
fick se dem alla där. Han rodnade och
blygdes tydligen över att finna sig sedd
just på den platsen. Några av gossarna
rodnade även, men de andra logo ett
hånfullt löje. Det var första gången de flesta
av dem åsågo dylika föreställningar. Det
skulle nog för dem ha blivit även den
sista gången, om ej deras klassledare
varit där före dem. Deras aktning för och
tro på honom försvann med ens. De
goda lärdomar, råd och förmaningar, han
givit dem, voro som bortblåsta. Han
tedde sig för dem som en stor, andlig
hycklare, som väl kunde hålla kristliga
förmaningstal och klart och redigt lägga
ut en text, men som själv föraktade de
råd, han gav åt andra. Under det att
de så resonerade med sig själva, var det
något ädelt, ett heligt uppsåt,-som brast
inom dem. Vad de nu erfarit, var mera
än deras kraft förmådde uthärda.
Då föreställningen slutat, föreslogo några,
att eftersom de nu varit på teater och
blivit törstiga, skulle de ock besöka ett kafé.
Mot detta opponerade sig somliga till en
början men läto sedan övertala sig och
följde så med de övriga. Men de nöjde
sig ej med endast kaffe. Utan den
kvällen togo många av dessa gossar sitt
första rus.
Om nu deras ledare och bibellärare ej
hade försvagat sitt andliga liv med att i
smyg gå på teatern och på den vägen
förtrampat sitt samvete, skulle han genom
att inför gossarna avlägga en ärlig
bekännelse och öppet tillstå det orätta och
syndiga i sitt handlingssätt, ha kunnat
rädda både sig själv och kanske även
alla dem. Men nu förmådde han ej detta.
Följden blev den, att bibelklassen
upplöstes. Ty nu hade ingen längre håg
och sinne att mötas i den. Gossarna
skingrades. Ledaren gick sin väg och
fann det »numera ej så intressant.
Dessutom voro pojkar K den åldern så svåra
att sköta, och det krävde så mycket för
att kunna uppehålla intresset så.»
Alla 15 f. d. bibelskoleeleverna kommo
ut i synden. Senare blevo tre av dem
återvunna för Gud. En av dessa har
berättat deras erfarenheter i bibelklassen och
om deras ledare, som gick en annan väg,
än den han lärde andra. Huru viktigt är det
icke för en var på Jesus troende och
särskilt för dem, som stå i kristlig
ledareställning, att hava akt på sig själv samt
att fly allt, som ont synes.
S. M. Fredén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
