Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 20 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
UNGD OMS VÄ NNEN
höra. Ej underligt därför, att dessa
kon-fucianister ej ännu fattat den stora
sanningen, att det gives endast en väg till
de eviga fröjderna. De förstodo ej själva,
huru stridande deras devis var mot det
budskap, vi förkunna, men vad vi
förstodo och värderade, det var deras goda
hjärta och den ära, de ville bevisa de
förr så föraktade missionärerna.
Under musik och smällares brak fördes
tavlan in på stationen, sedan den först
gjort en tur genom staden, och fick t. v.
en plats i kapellet.
På lördagen anlände flera deltagare för
söndagens möten. Från
Hwangchow-distriktet kommo de flesta evangelisterna
samt några församlingsmedlemmar. På
kvällen fingo vi välkomna fröken Ida
Pettersson, ett par infödda lärarinnor och
missionär Tonnér. Som den senare ej
kunnat få bärstol, hade han gått till fots
från Nank’i.
Det första mötet hölls på
lördagskvällen. Trots mörkret och de smutsiga
gatorna fylldes kapellet till sista plats.
Söndagen uppgick med fullt nordiskt
vinterväder. Snön föll i stora flockar,
ren, vit, glänsande. Då jag blickade
ut genom fönsterrutan i. vårt rum och°
såg den för nordbon så uppfriskande
tavlan, kunde jag inte annat än säga till
mig själv: »I dag få vi nog inte något
folk, ty kinesen är ju så rysligt rädd för
att bli våt.» Men jag skulle komma på
skam. Kl. 8 på morgonen samlades vi
till morgonbön i kapellet. Varma stego
bönerna upp till Guds tron om
välsignelse över dagens möten. Kl. 11 hölls
själva invigningsmötet. Kapellet fylldes
till sista plats. De som skänkt tavlan,
kommo »in corpore». Endast
borgmästaren fattades. Sjukdom hindrade honom
att vara med. Efter sång och bön
hälsade missionär Kullgren de närvarande
välkomna med orden av Kinas största
son, Konfucius: »Skulle jag ej glädjas,
när vänner från avlägsna orter komma
till mig»? Ett drag av förnöjelse gick
över de styrandes anleten, när de hörde
de välbekanta orden. De nickade bifall,
då inledaren bl. a. sade: »Om vi för några
år sedan bett Eder komma till ett möte
sådant som detta, inte skulle Ni då
infunnit Eder, men i dag ären I med.» Ja,
nu voro de med och det med både hjärta
och själ.
Förmiddagens talare voro brevskrivaren
och evangelist Hu från
Hwangchow-stationen, som förr verkat i Kishui. Min
text var några ord ur den bön, vàrmed
Salomo invigde Jerusalems tempel. Efter
predikans slut läste församlingen stående
trosbekännelsen, varefter missionär
Kullgren i den treenige Gudens namn
förklarade kapellet invigt för sitt ändamål.
Kl. 3 fortsattes mötet med missionär
Tonnér och tvenne evangelister som talare.
Den ene av dem, Uang, framställde i ett
varmhjärtat vittnesbörd ändamålet med det
hus, i vilket vi voro samlade. Åhörarnas
antal var nu större än på förmiddagen,
och fast de flesta voro hedningar, var
stillheten och uppmärksamheten mycket
god.
Kvällen var avskild för de kristna. Vi
samlades då omkring Herrens bord för
att fira Jesu döds åminnelse.
Även under måndagen höllos möten,
dels i det nya kapellet, dels i det s. k.
gatkapellet utanför norra stadsporten.
Såsom under söndagen hade vi ock nu
glädjen se fullsatta bänkar och lyssnande
människor. Snöfallet hindrade alltså icke
folket från att komma. Men hade
väderleken varit annorlunda, torde kanske inte
ens den rymliga kapellgården kunnat
mottaga de många, som velat vara med.
På tisdagen vände deltagarna från
Hwangchow och andra avlägsna platser
hem. Men regn gjorde, att blott några
få kommo i väg. Vi andra reste följande
dag.
Så är nu invigningen i Kishui ett minne
blott, men ett kärt minne. Glädjen bland
de kristna där är stor över den präktiga
station, den troende ungdomen inom
Förbundet byggt. Och de sända sitt tack
och sina varmaste fridshälsningar. Må
nu Kishui och de syskon, som där
arbeta, få vara edert ständiga böneärrne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
