Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 5 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
UNGD OMSVÄNNEN
sympatisera med. Kort sagt: allt syntes
tillfredsställande.
»I morgon skall du få vara med på
något trevligt! Vi ha kommit överens om,
en hel del ungdomar, att göra en utflykt
till Barkåsen. Vi skola rusta oss med
matsäck för hela dagen, och en jättestor
»petter» ska vi ha med oss till förhöjande
av feststämningen. Det blir friluftsliv från
morgon till kväll. Nå, vad säger du om
Saken?» Och Adrian Halling, Pauls
rumskamrat, såg helt belåten ut; han var
tydligen på förhand förvissad om, vad svaret
skulle bli. Paul såg dock, trots det
lockande förslaget, en smula tveksam ut.
»Det låter mycket frestande», svarade
hän, »men har du inte förut sagt, att
ungdomsföreningen har möte i morgon?»
— »Jo, det är ju sant, men
ungdomsföreningen har möte varje månad, och
ingen kan väl vänta, att man skall vara
med var gång! Sommaren är kort här i
Norden, och det är en gudstjänst också
att njuta av Guds fria natur. För övrigt
komma vi att sjunga sånger däruppe och
troligtvis även att läsa något Guds ord,
så du behöver inte tro, att söndagen blir
förfelad, för att vi inte komma med på
ungdomsmötet.» — »Jag tror ändå inte,
att jag går med. Det är ju 4 à 5
söndagar i månaden och ungdomsmöte blott
den ena. Jag tycker därför inte det är
rätt, att en stor del av medlemmarna
just på den söndagen ställer till med
sådant, som håller dem borta från mötet.
För ledaren måste detta också synas som
brist på intresse och verka nedslående. —
Tack för din vänlighet, Adrian, men jag
går till ungdomsmötet.» — »Efter
behag», svarade Adrian kort. Paul kände
sig ledsen att ha sårat honom; dock
ångrade han ej sitt beslut, ty han hade ett
gott samvetes vittnesbörd.
På söndagseftermiddagen gick Paul till
ungdomsmötet. Under vägen återkallade
han i minnet liksom så många gånger
förut det första och enda ungdomsmöte,
han dittills bevistat, den oförgätliga
årsfesten i X-köpings missionshus för mer
än ett år tillbaka. På samma gång kände
han sig glad och tacksam att åter få
deltaga i ett sådant möte tillsammans med
en skara troende ungdom och bli införd
i dess verksamhet.
Under dessa betraktelser hade Paul
uppnått möteslokalen. Han frapperades av,
att allt var så tyst och lugnt och att
ingen människa syntes till på vägen. Hade
han kanske kommit för sent? Han tog
hastigt fram klockan. Den visade precis
på 4, tiden för mötets början. Undrande
gick han in i lokalen. Den var tom. Han
slog sig tveksamt ned i en bänk, halvt
fruktande, att mötet blivit inställt eller
tiden för detsamma framflyttad. Men nej,
nu hördes fotsteg utanför. Det var
ordföranden, som kom. — Under den
närmaste halvtimmen anlände ytterligare ett
par ynglingar samt några unga flickor,
tillsammans på sin höjd ett tiotal, och
nu fann ordföranden tiden vara inne att
öppna mötet.
Men det var, som om en försagdhetens
ande skulle ha gripit de få deltagarna,
som sutto spridda var som helst i den
rymliga lokalen; och ordföranden, som
tänkte mest på de nittio procent av
föreningens medlemmar, vilka lyste med sin
frånvaro, kunde ej avhålla sig från att
för dessas skull hålla ett litet strafftal,
som ju likväl ej träffade de skyldiga
utan de oskyldiga, till föga hugnad för
dessa.
Någon andlig välsignelse förnam Paul
ej vid det mötet. Tvärtom plågades han
av en underlig, beklämmande känsla, som
icke ens under hemvägen lämnade honom.
Även förebrådde han sig nu, att han ej
själv sökt bidraga till att göra mötet mera
givande. Men han var ju ännu främling
på platsen och i föreningen, och
dessutom hade han varit som förlamad.
Atmosfären hade också varit ovanligt tryckande,
och detta hade väl gjort sitt till. Nästa
möte skulle säkert bli helt annorlunda.
Nu väntade Paul ivrigt på nästa möte.
På söndagsförmidddagarna besökte han
alltid gudstjänsten i missionshuset, men
även denna var i regel fåtaligt besökt,
och Paul förmärkte intet av den
livaktighet, som alltid kännetecknat mötena i
X-köping. Han kunde ej förstå orsaken.
Det var ju likväl samma budskap, som
förkunnades, samme Gud, som åkallades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
