Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 20 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNGD OMS VÄNNEN
231
Den troende ungdomen och de s. k. nöjena.
ii.
"Kan en kristen vara med om vilka nöjen
som helst?" lyder diskussionsfrågan. Därpå
skall och bör svaras ett kraftigt nej!
Se på denna stora skara som hänger sig
åt alla världsliga nöjen. Fostras de därigenom
till goda, ädla karaktärer? Det synes ej så.
Knappast har väl nöjeslystnaden varit större
än i vår tid, och aldrig har väl
själviskheten regerat som nu. Det finnes väl andra
bidragande orsaker till vår tids många lyten
men säkert är, att nöjeslystnaden har en
stor del på sin lott.
Vilka skola nu utgöra saltet, som motverkar
denna förruttnelse, om ej de troende? Då
är det ju klart, att om man vill motarbeta
en sak. skall man ej främja den genom att
deltaga uti densamma.
Villigt skall medgivas, att det är mycket
på teatrar, biografer o. d., som är både
vackert och tilldragande, och som man med ett
obefläckat inre och gott samvete skulle både
kunna se och höra. Men en kristen får ej
i främsta rummet sätta det, som mest
tilltalar ögat och örat, utan det som behagar
Gud.
Om vi nu genom besök på dylika platser
skulle bli till anstöt för våra medmänniskor,
huru uppfylla vi då vår kallelse som kristna?
Nu är det ju ej bara teater- och
biografbesök, som kan vålla samvetskval hos de
troende utan även så kallade oskyldiga nöjen.
Att deltaga i sällskapslekar, krocket och
bollspel m. m. dömes ju också av många som
synd. Däri har jag svårt att instämma.
Mången vacker sommarkväll har jag deltagit
i krocketspel och efter dagens arbete
inomhus funnit detta mycket trevligt. I många
sittlekar har jag ock deltagit.
I mitt föräldrahem lekte vi ofta sittlekar.
Mamma och pappa deltogo med oss
ungdomar, och mina syskon och jag trivdes aldrig
så bra någonstädes som hemma, och det
fast vi endast hade ett litet rum och kök.
Då jag erinrar mig alla trevliga stunder vi
hade hemma, med sittlekar, att gissa gåtor
och rebusar och så tänker på, att ingen av
oss syskon kommit ut i synd och värld, har
jag svårt att se något orätt i detta.
Fastmer skulle jag vilja säga till alla föräldrar:
"Gör hemmen så trevliga som möjligt, det
skall mycket motarbeta den allmänna
nöjeslystnaden." » –-ma.
Med stor tacksamhet vänder jag mig till
Red., som öppnat spalterna i vår kära
Ungdomsvän för inlägg i ovannämnda för oss
så viktiga spörsmål.
Vad får jag som ung troende tillåta mig
för att behålla mitt andliga liv friskt och
för att ej på något sätt dra vanära över
Guds namn, oss såsom troende eller
verksamheten? Var är gränsen, och hur känna
den?
Då det gäller sådana nöjen och njutningar
som teatern, dansen, biografen, kortspel,
användning av spirituösa eller tobak i vad
form som helst, borde väl varje på Herren
troende, så synes det mig, inta den absoluta
avhållsamheten. Synes detta ock från
någons synpunkt ej förenligt med nutidens
stora frihetssträvanden, är det ändock min
verkliga åsikt.
Dunklare synes mig gränsen, då det gäller
andra områden. Må det tillåtas att här
framställa några öppna frågor! Kan det
vara synd eller skadligt för en själv, andra
eller verksamheten, då unga troende,
musikaliskt anlagda och kanske bildade, att
besöka ställen av världslig art för att njuta
av vacker sång och musik? Eller, kan det
i; någon mån försvaras, då det gäller
religiös sång, utförd t. ex. i kyrka, säsom fallet
är med våra sä tilltalande oratorier, ändock
de i regel framföras av icke troende?
Bör en ung troende ingå i sångkör, som
sjunger i mera allmänt och kulturellt syfte?
Eller, bör en församling i sin sångkör intaga
dem, snm ej personligt äga livet i Gud, men
som äga stora förutsättningar som sångare?
Ett annat område i detta spörsmål är
"sällskapslivet", vare sig det gäller bland
troende eller icke troende. Var sätta
gränsen härvidlag? Man är ung, glad och
sällskapligt anlagd, äger goda bekantskaper
bland moraliskt goda, fastän icke troende
ungdomar av båda könen och vill gärna
bevisa artighet. Vilken ställning är i detta
fall bäst att intaga? Och sedan i sällskap
och umgänge bland troende? Hur långt
får det sträcka sig med lek, sällskapsspel
(t. ex. boll, crocket o. d.) skämt,
uppsluppenhet och skratt?
En gammal farbror dömde allt och alla
häruti, och mången kanske gör detsamma
med den ungdom, som icke så att säga helt
bekämpat detta. Men vi äro människor alla
med olika läggning och böjelse. Det är
ärligt att säga, som det är. Men vi behöva
ock värdesätta varandras råd — att klarhet
för oss unga sökande skall vinnas i detta
högviktiga ämne genom många gedigna
inlägg från erfarna bröder och systrar önska
Intresserad S. M. U:are.
Blott några få ord om denna viktiga sak.
En kristen kan ej vara med om "vad som
helst". Detta må vara klart. Med de
världsliga nöjena ha vi intet att skaffa. Vi leva
för Jesus, för himlen. De världsliga nöjena
draga oss ej till himlen -utan bort därifrån.
Vi kunna alltså ej vara med i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
