Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 20 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN
253
skola vi säkert en dag ha alla våra källor
i honom.
Att sedan den troende ungdomen, då
sällskapet är oblandat, förnöjer sig med t. ex.
lekar, tror jag ej vara något att klandra.
Dan-David.
Tror, att ifråga om nöjen och förströelser
vi alla måste känna oss mer eller mindre
skyldiga. Är det ej ofta så, att våra lediga
stunder upptagas av tomt prat hit och dit,
skämt och nojs, helt oskyldigt måhända, men
utan prägel av helgad glädje i Gud? Så
ocks’å med nöjena. Äro de ej ofta ett jagande
efter glädje, där ingen glädje finnes, ett
onyttigt förslösande av stunderna till vår
egen själviska tillfredsställelse? Borde ej
rättesnöret för oss vara, huru vårt stora
föredöme, Jesus Kristus handlade? Jesu liv
upptogs av strängt arbete för människornas
frälsning, och de få lediga stunder han
unnade sig, tillbragte han "allena på berget i
bön till Gud".
Ville ej härmed ha sagt, att en stunds
nöje av ren och god art är misshaglig för
Gud. Tvärtom! Men jag undrar, om ej
våra förströelser skulle väljas litet
annorlunda, om vi alltid hade klart för oss, att
vi äro "under Guds ögon". Lämna vi ej i
allmänhet allt för stort rum åt den
bullrande glädjen och förgäta de stilla
stunderna inför Gud, som äro för oss, vad en
dryck friskt vatten är för den törstige
ökenvandraren?
Att en kristen sedan ej kan vara med "var
som helst", anser jag vara självklart. = Har
visserligen råkat ungdomar, som påstå, att
en troende t. o. m. kan få dansa, spela kort
etc. "blott det sker i det rätta sinnet". Ville
blott fråga sådana: Huru skulle det vara,
om Jesus återkomme och funne dig på
balen eller vid spelbordet? Vore du då redo
att följa honom? T. E.
Ännu ha icke nöjena varit medel till att
föra en enda själ till Jesus, men väl
tusenden från Jesus. Detta bör vara anledning
nog för oss kristna att fly allt vad
världsliga nöjen heta. Men vad är då världsliga
nöjen? frågar någon. Om du står
tvivelsam därom någon gång, när du känner dig
frestad att deltaga i något tvivelaktigt nöje,
så fråga dig själv: "Hur skulle Jesus göra?"
Finner du då, att Han troligen hade undvikit
detsamma, då är nöjet värdsligt och är — synd.
En njutning, som är mycket inrotad,
men mer än fördömlig bland de kristna,
är tobaksbruket. Man må resonera, hur
man vill, så är det absolut synd, en
fördärv- och förbannelsebringande synd.
Nu när det börjar "knipa" åt på tillgångarna
av denna vara, får man ännu tydligare se,
huru trogna tillbedjare tobaksdjävulen har
bland Guds barn. Vad tror du, du
tobaksslav, att mästaren skulle sagt, när han gick
här nere på jorden bland sina lärjungar, om
de likt dig hade kommit med en rykande
och illaluktande "snugga" hängande i
mungipan, eller om Petrus eller Johannes
kommit och bjudit de andra på var sin duktig
"mullbänk". Du kan vara viss på, att de
hade inte gjort den odygden mer än engång
i Jesu sällskap. Kan då inte du, som är en
fullvuxen och sansad karl, inse, att det där
är på tok. Blott av hygieniska skäl borde
du avsäga dig den där ovanan. Så mycket
mer om du kan tänka, att din frälsare ser
med sorg därpå. 1 första rummet gäller
detta juniorledare och söndagsskollärare.
Betänk, att genom slikt föredöme kanske
hundrade barn och ungdomar stå i fara att
fördärvas. Antingen bör du överge din
plats som ledare och lärare, eller ock sluta
att vara slav under tobaken.
Axel W—l.
Ungdomsglädje.
Vad det är härligt att vara ung!
Visst tränger sig ibland i saknadens
ensamma stunder den längtan på en, att man
vore gammal och finge slutas i dödens
iskalla famn. Men en sådan tanke flyktar för
det sjudande blodet och den brinnande
levnadslusten. Ungdomsglädjen kommer åter
och lyfter, en över de pessimistiska tankarna
och den svårmodsalstrande tröttheten. Man
glömmer allt — ack vilken förmån! Man
minnes blott, att livet ligger framför ensomen
daggmättad vårdagsmprgon i soluppgången.
Solen stiger och stiger. Den ger liv, ett rikt
pulserande liv. Men den har ock makt att
döda. Kanske den snart släcker det
klappande och brusande livet i en!
. Det är bättre att slockna som ung, bruten
av kamp och arbete än att gå in i den svarta
natten, som en på livet trött åldring, som
aldrig uträttat något.
Unga i Sveriges land! Låt oss^rbeta! Tron
på kallelsen från Gud och förvissningen om
hans ledning ger oss unga evig glädje.
Georg Bäckström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
