Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 5 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN
259
frances Wlllard och några ord om Vita Bandet.
För Udv. Av fil. mag. Ester Nilsson.
II.
Så följde en tid av ovisshet och sökande.
Skulle hon fortsätta sin lärarinnebana och
mottaga något av de erbjudanden, som
gjordes henne, eller skulle hon ägna sig
åt filantropisk verksamhet, närmast
nykterhetsverksamheten? Hon kände sig mest
dragen till det senare, men hennes
medellöshet stod i vägen, och hon hade sig
själv och sin mor att försörja. Mitt under
denna undran och denna tvekan slog
hon ännu en gång upp sin bibel, och
hennes ögon föllo på orden i psalmen
37: 3: »Förtrösta på Herren och gör vad
gott är, så skall du förbliva boende i
landet och beta din hjord i trygghet».
Det blev vändpunkten. I stället för tvekan
inträdde en orubblig tro på att Herren
skulle förse både henne och modern, och
därmed var hennes beslut fattat —
nykterhetsfolket skulle hon för framtiden tillhöra.
I slutet av år 1873 framträdde i U. S. A.
en märklig nykterhetsrörelse, som är känd
under namnet Kvinnornas korstågsrörelse,
och vilken utgjorde en kampmätning
mellan hemmet och krogen. Rörelsen
tog sin början i Ohio under ledning av
en dotter tili guvernören i nämnda stat.
Från Ohio spred den sig hastigt till en
mängd av unionens stater. F. W. var
ännu vid denna tid lärarinna men följde
i pressen rörelsens utveckling, varunder
hennes sympati för korståget och dess
hjältinnor väcktes. När därför en av de
ledande damerna i Chicago en dag kom
och bad henne hålla ett föredrag på ett
nykterhetsmöte, var hon genast villig. I
mötet deltog ett oerhört stort antal präster,
och en sällspord entusiasm gjorde sig
gällande. »Vad mig själv beträffar», säger
F. W. »var jag rädd inför åhörarskaran
och överväldigad av en känsla av min
egen tomhet och oförmåga. Vad jag sade,
vet jag inte, det enda jag vet är, att jag
med hjärta, hand och själ helt ställde mig
på kvinnornas sida i denna underbara
allmänna värnpliktskampanj.» Vi se alltså,
att hon redan, innan hon lämnat
skol-arbetet, satt sig in i nykterhetssaken och
blivit den varmt tillgiven.
Vi låta F. W. själv berätta något om
sitt deltagande i korstågsrörelsen, sedan
hon lämnat Evanston: »Nästa krögare lät
oss komma in. Jag hade icke den ringaste
föreställning om,’ hur det såg ut på en
krog. Jag hade ingen aning om dess
höga, med rika listverk prydda
utskänk-ningsdisk, dess med tappar försedda
tunnor, som med sina bottnar vette åt
åskådaren; dess hyllor, som glittrade av
karaffer och slipade glas; dess med ett
tjockt lager av sågspån betäckta golv och
alla de små runda borden, visste intet
om dess för friska luktnerver så
pinsamma atmosfär. Den resliga,
vördnadsbjudande dam, som gick i spetsen, lade
sin bibel på disken och läste en psalm,
av vad art, minns jag icke, men den anda,
som besjälade dessa korstågskvinnor, var
så mild, att det måste ha varit en
bättringspsalm. Därpå sjöngo vi »Klippa, du
som brast för mig», så som jag aldrig
hört den sjungas förut, med en
innerlighet, som man aldrig höjer sig till på ett
vanligt bönemöte, och sedan viskade en
äldre dam till mig, att ledarinnan
önskade veta, om jag ville bedja.
Egendomligt nog, kände jag inte den minsta
förlägenhet, och under det jag knäböjde
där på det sågspånsbetäckta golvet med
en grupp av hängivna hjärtan omkring
mig och bakom dem en skara snuskiga,
härjade drinkare, var jag medveten om,
att jag bad så varmt och innerligt som
aldrig förr i mitt liv utom måhända vid
syster Marys dödsbädd. Detta var mitt
korstågsrop. Kort därefter valdes jag till
ordförande för Kvinnornas Kristna
Nykterhetsförbund i Chicago.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
