Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 5 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN
261
verkligande. Hennes plan gick igenom, och
själv blev hon väld till världsföreningens
förste sekreterare. Senare valdes hon till
dess ordförande och kvarstod som sådan
ända till sin död. Vita Bandets emblem
innesluter numera alla nationers färger
och »representerar allmän renhet och
fosterlandskärlek, allmänt rusdrycksförbud,
allmän människokärlek och allmän fred».
Bland det myckna, som föreningen
åstadkommit särskilt i U. S. A., nöja vi oss
med att nämna tvenne lagfrågor, vilka
den efter mycket arbete lyckades föra i
hamn. Den första nykterhetslag, som
kongressen antog, rörde obligatorisk
undervisning i hygien »med särskild
hänsyn till alkoholens och andra narkotiska
ämnens inverkan på den mänskliga
organismen». Det utgör också ett särskilt
examensämne för lärarna. Den andra
av de här berörda lagfrågorna gällde
kvinnans skyddsålder, vilken höjdes till
sexton år.
Förbundets världsorgan är The Union
Signal, för vilken Frances Willard under
många år stod som huvudredaktör.
Vad F. W. personligen beträffar, så
var hon en ödmjuk men rakryggad kristen,
som aldrig svek sin övertygelse, vilka än
konsekvenserna blevo. Hennes
uppträdande var enkelt och anspråkslöst. Hon
bar aldrig ringar eller smycken, enär hon
ville, att kontrasten mellan henne och de
fattiga skulle vara så liten som möjligt.
Hon förtjänade åtskilligt på sina
föredragsturnéer och sin litterära verksamhet, men
behöll nätt och jämt så mycket, som åtgick
till hennes och moderns uppehälle. »Vi
ha dyrkat Kristus med ord, må vi nu
börja dyrka honom i våra gärningar»
är ett ord av henne, och det skulle kunna
sättas som motto över hela hennes liv.
Hennes politiska åskådning närmade sig
med åren den socialdemokratiska. »Jag
tror på det, som en på kristendom grundad
socialdemokrati arbetar för», säger hon
en gång i ett brev, »och om jag inte
vore fullt upptagen på nykterhetsfältet,
skulle jag med hjärta och själ kasta mig
in i rörelsen. O, om jag vore ung på
nytt, skulle jag ägna rörelsen mitt liv!
Det är Guds väg ur vildmarken och in
i det förlovade landet. Det är själva
kärnan av Kristi evangelium. Det är
praktisk kristendom».
Hon hyste ett varmt deltagande med
allt lidande och kunde hon genom sitt
inflytande bringa någon lindring, var hon
alltid redo därtill. Ett exempel härpå är
hennes ingripande i den armeniska
förföljelsen 1896. Flera hundra
armeniska flyktingar hade lyckats undkomma
till Marseille, men av fruktan för
politiska förvecklingar vågade de franska
myndigheterna icke giva dem något stöd.
Frances Willard var vid tillfället i
Frankrike tillsammans med sin vän och
med-arbeterska Lady Somerset. Så fort de
genom tidningarna fått reda på saken,
reste de ned till Marseille, satte sig i
förbindelse med general Booth och
förmådde de lokala myndigheterna att skänka
flyktingarna husrum. I kraftiga ordalag
vädjade hon till den amerikanska nationen
att åtaga sig de nödställdas sak, och skickade
order till Vita Bandets medlemmar
landet runt att anordna möten och insamla
pengar. Hennes ord vunno gehör, och
snart seglade fartyget Clara Barton under
röda korsets flagga till Turkiet med
pengar och förnödenheter av varje slag.
1892 träffades F. W. av ett slag, från
vilket hon aldrig fullkomligt reste sig.
Hon förlorade då sin mor, denna
viljestarka uppoffrande moder, som betytt så
mycket för henne, och man märker, att
hennes krafter sakta avtaga, tills hon den
17 febr. 1898 fick avlägga den jordiska
manteln och träda in i den osynliga
världen, för vilken hon troget arbetat,
och med vilken hon redan här stått i en
så innerlig förbindelse.
För att hugfästa hennes minne genom
en staty skänkte staten Illinois några år
efter hennes död 10,000 dollars, och
amerikanska regeringen beviljade plats
för den i Statuary Hall, Amerikas
Westminster Abbey. Under stor tillslutning
avtäcktes 1905 en marmorstaty över
»Amerikas okrönta drottning», ett namn,
som Frances Willard med rätta
förtjänar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
