Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 5 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN 283
För Udv. av Sigrid Wiedemann.
|SJË|øJ|ES|or Anna satt ensam i sin lilla
^^WfetÈ k°ia- Det var kallt och
rus-i|CgT^Wkigt ute, och hon var glad att
sitta i lugn och ro och
värma sina gamla, delvis styva lemmar vid
elden i den öppna spisen.
Flera dagar å rad hade hon samlat
bränsle i skogen — ris och pinnar, som
greven på det närbelägna slottet hade
givit henne lov att taga. Hon hade lagt
en del i vedskjulet men även ganska
mycket i det lilla köket. Ty värken i
hennes stackars lemmar hade sagt l^enne,
att det snart skulle bli snö och oväder.
Följaktligen skulle det bli omöjlift för
henne att gå ut i skogen.
Nu satt hon så förnöjd och glad och
gnolade på en sång till Guds lov och
pris. Så öppnar hon den gamla, nötta,
i skinn inbundna bibeln med
silverknäppen. Hon slår upp den 91:sta psalmen
och läser:
»Den som sitter under den Högstes
beskärm och vilar under den Allsmäktiges
skugga, han säger: »I Herren har jag min
tillflykt och min borg, min Gud, på vilken
jag förtröstar.»
Längre hann hon ej, förrän en hastig
knackning hördes på dörren.
»Stig in», ropar den gamla i mild ton
och reser sig mödosamt från sin plats.
»Nej, se fröken Brita, den Guds
ängeln. Välkommen, å var så gemener å
sitt ner,» utropar gumman förtjust och
anvisar plats på den gamla utdragssoffan,
sedan hon dock först dammat av den
med sitt förkläde.
»Tack, mor Anna!»
Fröken Brita var yngsta dottern till det
grevliga herrskapet på slottet. Hon var
en stor favorit hos mor Anna och för
övrigt hos alla slo tets underhavande.
»Jag har ett brådskande ärende», sade
hon flämtande, »och har därför sprungit
nästan hela vägen.» Hon tystnade och
kippade efter andan, under det gumman
betraktade henne med undrande och
spörjande blickar. \
»Ni skall ta på er ytterkläderna med
detsamma och följa med hem,» fortfor
den unga flickan. »Det — —»
»Va’ i all sin dar menar ho’ me’ de?»
avbröt henne gumman.
»Jo, nu skall Ni få höra. Ni vet, att
det är krig nu, och att fienderna härja
och plundra. Nu lära de inte vara långt
härifrån. På vårt slott ämna vi försvara
oss, men de komma att bränna er hydda,
då de först tagit och förtärt allt, vad ni
möjligen kan ha i mat och dryck.»
Den gamla fick stora ögon, men hon
såg ej alls rädd ut.
Då hon besinnat £ig en minut, gick
hon fram till bordet, där den gamla
bibeln låg uppslagen vid den 91:sta
psalmen, som hon just börjat läsa, då den
unga flickan kom in.
»Vill ho’ va’ så gemener å läsa den
här», sade hon lugnt och räckte sin gäst
bibeln.
Fröken Brita efterkom uppmaningen.
Och då hon läst den tionde versen:
»Ingen olycka skall vederfaras dig, och
ingen plåga skall nalkas din hydda,» avbröt
mor Anna henne med ulropet;
»Ser ho’ dä’! Ingen plåga skall nalkas
din hydda! Och så står det på ett annat
ställe i boken: omkring mig äro dina
murar.»
»Men» — började fröken Brita.
Åter avbröts hon av mor Anna, som
fortfor:
«Ja stannar här i mi’ stuga, Guds
änglar ska’ bevara mej. Va’ så gemener
å läs vidare, så ska’ ho’ få se, att det
står så.»
Hon betraktade den främmande med
en trosviss blick.
Den unga flickan läste vidare, och mor
Anna hörde på med knäppta händer och
strålande ögon.
När sista versen av psalmen var läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
