Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 20 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN
311
träffande en av dem ha brustit i trohet.
Vi känna oss visserligen skyldiga, men
äro vi villiga att erkänna detta? Reser
sig ej vår stolthet, och äro vi icke rent
av färdiga att tvista med Herren,
huruvida en sådan obetydlighet kan räknas
som synd? Huru många obetydligheter
tillåta vi oss ej i den tron, att dylika
ingen skada vålla varken oss själva eller
Ouds församling. Men vilken skada har
icke just en sådan tro dock åstadkommit
bland Guds folk.
När skola vi vakna upp över den
sanningen, att Gud ser efter trohet i det mindre,
och att hin lägger synnerligt stor vikt vid
just detta. Vi längta efter att arbeta för
Herren, efter större och större
verksamhetsområde. Vår nitälskan kan vara varm
för trevliga möten och fester, för basarer
och hednamission och för mera bemärkta
uppdrag, men känna vi samma entusiasm
för det mindre?
Om en kyrka skall uppföras, kräves
det stor noggrannhet med själva
grundläggningsarbetet, långt större än t. ex.
med dekorationsmålningen. Ty för
brister i den senare störtar kyrkan icke
samman, men väl för sådana i själva grunden.
»Om profeten hade förelagt dig något
storverk, skulle du då icke ha utfört det»,
ville man fråga, när någon säger: »Jag
glömde alldeles bort det. Vet ej, hur
det kom sig. Det var väl därför, att det
syntes mig så obetydligt.»
Varje vår handling återverkar på vår
inre människa. Vårt kristliga liv består
ej blott av deltagande i möten och fester
utan och av vardagslivets uppgifter och
vårt förhållande till andra. Då vi en
gång fått våra ögon öppnade för att
verklig helgelse och ett helgat liv icke är
detsamma som starka känslostämningar
t. ex. på ett s. k. helgelsemöte, utan att
helgelse och ett helgat liv visar sig i en
allvarlig strävan att i hemmet och
kallelsen göra allt till Guds ära, då skola vi
vara lika vänliga hemma som i kyrkan
och återlämna en lånad bok på bestämd
tid och söka undvika sådant, som kan
vålla andra obehag och ledsamheter.
Trohet i det mindre. I mångas ögon
synes detta vara en ringa ting. Men så
är det icke i hans, som rannsakar hjärtan
och prövar vårt innersta. Trohet i det
närmaste först. Apostlarna fingo
befallning att börja i Jerusalem. De skulle
först prövas där, sedan skulle de få större
verksamhetsfält. De bestodo väl sitt prov,
och deras längtan och arbetshåg nådde
vidare mål. Den, som är trogen i det
minsta, han är ock trogen i mycket, och
Herrens fruktan är en livets källa, genom
den undvikas dödens snaror.
S. Af. Fredén.
»
Hjärtats frågor och svar.
Vart skall jag fly,
Var skall jag tillflykt finna?
Bland sorg och gny
Var lugnet återvinna?
Ja var, o säg, mitt arma hjärta,
Var finna lindring för din smärta?
Var finna ro,
När syndens minnen sära?
Hur kunna tro,
När allt tycks hoppet dåra,
När nådens himmel sig i moln inhöljer
Och för min blick Guds anlete fördöljer?
Var styrka få
Att tåligt korset bära,
Att kvalet må
Blott lända till Guds ära,
Att från allt eget hän mig kunna skilja
Och sucka nöjd: "Ske, Fader, blott Din vilja"?
Jag vet en hamn,
Där säker tillflykt finnes,
I Jesu famn,
Där tröst och läkdom vinnes
För sår, som svider, och för kval, som bränner,
För all den oro, som mitt hjärta känner.
Ja där, blott där
Det är mig gott att vara,
Och själen här
Bland stormar, nöd och fara
Sin vinge höjer att dit upp fä ila
Och njuta ljuvlig sabbatsvila.
L. M—G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
